På söndag avgörs det – inte

• maj 5, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

Söndagen den 7 maj genomförs den andra valomgången i det franska presidentvalet. Då kommer förmodligen Emmanuel Macron att stå som segrare. Betyder det att franska folket har valt en mittenman som nästa president och är det hela över då? Vet vi vad som kommer att hända under de kommande fem eller tio åren? Självfallet inte. Vi vet väldigt lite och det är också bekymmersamt, om än inte lika mycket  som om valutgången på söndag skulle sluta med seger för Marine Le Pen.

Det franska politiska landskapet är mer splittrat än någonsin. Jag har i min bok Slaget om Frankrike skrivit om den nya konflikten mellan det öppna och det slutna Frankrike vid sidan om ett Frankrike delat i vänster och höger. En ny uppdelning av det politiska livet som inte varit lika framträdande under tidigare årtionden. Det innebär att vi nu har fyra grupperingar som står mot varandra. De gamla grupperingarna: vänstern kring socialister som Jean-Luc Mélenchon och vänsterflygeln inom Socialistpartiet står fortfarande emot högern som den representeras av Francois Fillon med flera andra. Den nya grupperingarna är de som representerar det öppna respektive det slutna Frankrike. Den förra företräds av Emmanuel Macron som är mer och delvis annorlunda än en klassisk fransk mittenpolitiker. Marine Le Pen representerar det slutna Frankrike med en nationalism som i modern tid aldrig varit så stark.

Det är inte lätt för väljarna att hålla rätt på två konflikter och fyra grupperingar. Det är inte uppenbart att Macron är en man som formulerar ett projekt som är nytt. Av Le Pen anklagas han omväxlande för att vara en knähund till det internationella storkapitalet och som socialist i rakt nedstigande led från Francois Hollande. Och är Marine Le Pen höger eller vänster. Hennes retorik liknar i ekonomiska frågor vänstersocialisten Jean-Luc Mélenchon.  Nationella fronten är en aktör i en tradition av fascism och högerextremism som alltid haft vänsterpopulistiske programförslag som en del av sin agenda. Det är alltså rimligt att ändå placera Nationella fronten på yttersta högerflygeln. Jag gör det  framförallt för partiets auktoritära människosyn och för dess nationella, konservativa samhällssyn som upphäver alla intresse- och klasskonflikter utom den konflikt  som separerar folket från en liten exklusiv maktelit.

Emmanuel Macron har anledning att med oro se framemot spelet inför valet till nationalförsamlingen den 11 och 18 juni. Ett spel kommer det att bli när olika politiker från alla läger och olika partier kommer att göra utspel, öppet och i det fördolda, för att plocka poäng och skaffa sig bra positioner i den nyvalda nationalförsamlingen. Den nye presidenten vill framställa sig som förnyare. Han representerar inget parti och säger sig ha ett program som bryter med alla partier. Nu ska han söka ett så brett stöd som möjligt i parlamentet med politiker som till allra största delen är sprungna ur det gamla.

Macrons största utmaning är att regera i fem år och göra det framgångsrikt. Det förutsätter välvilliga parlamentsledamöter men det ställer också närmast orimliga krav på politisk tydlighet och på en utvecklad förmåga till strategiskt och taktiskt tänkande och handlande. Det är många som undrar om han är tillräckligt slipad och erfaren för att klara det och om han kan skaffa sig tillräckligt många skickliga medarbetare för att lyckas.

Nu är det först val på söndag och det blir naturligtvis spännande. Macron lär vinna men det blir viktigt att segern överträffar förväntningarna. En siffra över 60 procent skulle ge honom råg i ryggen och förmodligen locka en del socialist- och högerpolitiker att ansluta sig till hans rörelsen En Marche!. En seger på 58-42 eller sämre får motsatt effekt.

Vi kommer redan i nästa vecka att få namnet på den premiärminister som Macron väljer och vilka ministrar som får ingå i den första preliminära regeringen.  Så följer en månads hård valrörelse men framförallt ett politiskt spel mellan partier och kandidater till valkretsarna runt om i Frankrike. Först efter valet i juni får vi – förhoppningsvis –  en permanent regering som tillsammans med presidenten ska iscensätta den förändring av landet som är löftet i Macrons valrörelse. Vad som händer därefter är sannerligen helt omöjligt att förutsäga idag.

Om Le Pen vinner på söndag… Ja, då utbryter oroligheter i de stora städerna. Då går Frankrike in i en period av kaos. Det är en situation som kommer att fresta ytterligare på ett land och ett folk i frustration.