Brutal duell Le Pen-Macron

• maj 4, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

Två och en halv timme utan avbrott. Knappt en andhämtning. En duell mellan två helt skilda synsätt, helt skilda mentaliteter. Båda med en hunger att vinna, En oförsonlighet utan motstycke även i fransk politik. Jag kan inte påminna mig att ha sett en fransk politisk debatt med samma hetta och samma principiella motsättningar som den igår kväll mellan Emmanuel Macron och Marine Le Pen.

Debatten kan inte ses som annat än ett avslöjande av Marine Le Pens brister i sakfrågorna. Hon ägnade mest tid åt att svartmåla Macron och lite tid åt sin egen politik. Hennes argument var för det mesta svepande och dessutom fyllda av sakfel. Jag kan verkligen inte alla detaljer i den franska politiken och alla punkter i Macrons program men jag kunde ändå med jämna mellanrum se hur hon tänjde på sanningen eller presenterade rena lögner.

Marine Le Pen framstod inte som en presidentlik kandidat. En fransk president har mycket makt, oroväckande mycket. Med Le Pen i Elyséepalatset har världen verkligen anledning att oroas. Hennes framträdande igår kväll ökade på denna oro. Inte nog med att hennes program oroar genom sin splittring av folket i delar och ogenomtänkta förslag på de flesta områden. Dessutom uppträder hon med en arrogans mot sin motståndare som måste slagit alla rekord under de tv-debatter mellan presidentkandidater som genomförts sedan 1965.

Frankrike utvecklas genom sina konflikter. Så har landets historia sett ut. Det är märkvärdigt att ett land som gått igenom så många hårda strider och som fört dessa strider inte bara i parlamentet utan lika mycket på gator och torg och med verbala och fysiska medel ändå till slut alltid valt en demokratisk och relativt måttfull ledare. Se tillbaka till början av den tredje republiken, 1871, när Kejsare Napoleon III störtades. Frankrike har aldrig styrts av kommunister eller fascister. Pétainregimen var ett undantag men orsakat av den tyska ockupationen under andra världskriget. Det märkliga är att de politiska konflikterna tidvis är riktigt  brutala men allt landar i att som nu en välputsad man väljs som kallar sig ”varken vänster eller höger”. Han är en man som vill ”réconcilier la France” (förena människorna i Frankrike), ge dem redskap och villkor för att våga starta nya företag, se möjligheterna i ett mer mångkulturellt land och våga tro att öppenhet mot Europa är bättre än stängda gränser. För handeln och landets ekonomiska utveckling men också för mer solidaritet på ett rent mänskligt plan.

På söndag lär en majoritet fransmän rösta för denne Emmanuel Macron. Efter stormen och konflikten kommer på valdagen – som så många gånger förr – en ledare att väljas som skapar ett viss lugn över nationen. Det kommer inte att vara länge. Se hur det gick för Francois Hollande som 2012 valdes som ”den normala,presidenten”. En eller ett par månader senare är nya konflikter under uppsegling. Vi vet inte hur Marine Le Pen kan vända sitt historiskt höga väljarstöd till en än mer framgångsrik kampanj mot nästa presidentval, 2022. Och hur agerar en radikal vänster när Macron installerats. Kommer han att utsättas för samma kniptångsmanöver från vänster och Nationella fronten som under denna valkampanj? Troligen så!