Duellen mellan två ytterligheter i franska valet
Duellen mellan två ytterligheter i franska valet https://www.lindbompafranska.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Tomas Lindbom Tomas Lindbom https://secure.gravatar.com/avatar/6030df7f1d0fd0568f08062819468dde?s=96&d=mm&r=gDet blev som opinionsmätningarna förutspått. Emmanuel Macron och Marine Le Pen gick vidare till andra valomgången som den 7 maj ska avgöra vem som slutligen kommer att stå som segrare. Det blir en duell mellan det öppna samhället som bejakar EU och frihandel och det nationella med stängda gränser för handel och människor.
Det är svårt att koppla bort höger-vänster-perspektivet i den franska valrörelsen. Många söker beskriva de två kandidaterna som en kamp mellan mitten och extremhöger. Men det är en för enkel bild. Le Pen rasar inte mot Macron – för hon ser verkligen honom som sin huvudmotståndare bland alla kandidater som ställt upp i presidentvalet – för hans mittenhållning. Då borde hon vara ännu mer negativ till socialister som Benoît Hamon och Jean-Luc Mélenchon. Men hon rasar mot Macrons liberala hållning för att den inte bara är marknadsliberal utan strävar efter ökad diversitet och bekämpar ett auktoritärt samhälle. Macrons En Marche! är ett sätt att bygga en rörelse underifrån medan Nationella fronten är ett parti med en mycket stark ledning, traditionellt dominerad av familjen Le Pen.
Många fransmän attraheras av Macrons sätt att bryta med de traditionella partierna. Socialistpartiet och Republikanerna är nästan lika toppstyrda som Nationella Fronten och fyllda av ledare som är mer eller mindre anfäktade av moraliskt tvivelaktiga affärer. Macron erbjuder för många väljare ett hopp för framtiden och en öppning för dem att få vara delaktiga i politiken.
Det finns ett problem som inte går att negligera efter utfallet i den första valomgången. Var femte väljare har röstat på Mélenchon och dessa väljare är nu hemlösa. Ingen tar riktigt deras röster och deras vrede på allvar. För denna väljargrupp är arg, frustrerad och kände redan innan valet ett utanförskap. Hur ska Mélenchons väljares missnöje nu kanaliseras? För dem är Macrons politiska hållning lika svårsmält som för Le Pens väljare. En del av dem skulle kunna rösta på Le Pen. En del skulle hitta en plats i Socialistpartiet om det framöver leddes av en ledare, mindre utopistisk än Hamon och mer färgstark och karismatisk. Ändå kvarstår problemet. Den gamla vänstern hoppades på Hollande 2012, blev besvikna på honom men har i den andra valomgång 2017 ingen att rösta på.
Jag får återkomma med analyser under de två veckorna fram till den avgörande valomgången om knappt två veckor.Det finns anledning att studera hur Marine Le Pen och Emmanuel Macron väljer att driva sina kampanjer. Det blir intressant att se om Mélenchon väljer sida mellan kandidaterna och hur andra politiker från andra partier positionerar sig. Den stora valdebatten i tv några dagar före valet kommer att få betydelse. Den som påstår att valet är avgjort har tagit en risk. Macrons överläge i opinionsmätningarna, 62-38, verkar så betryggande. Primärvalen och även förändringarna i kandidaternas popularitet under den stora valrörelsen ger oss en varningssignal.
- Posted In:
- Politik
Tyrgils Saxlund
Den bild Tomas ger av Macron förefaller mig vara behäftad med påfallande brister. Macron är förankrad i eliten genom utbildning och bakgrund i storfinansen. Han är i grunden en opportunist, behäftad med viss demagogisk talang. Om han tillika har politisk talang återstår att bevisa. Att han skulle leda en rörelse från botten av samhället är inte en korrekt analys. Han tilltalar en relativt homogen och relativt ung storstadspublik,men av valresultatet att döma inte så många fler. Fillon gick förvånansvärt bra, trots krisen för hans kampanj. Han undgick – med en hårsmån – nesan att bli slagen av en vänsterextremist. Utan skandalen hade han kunnat vinna. Den är fortfarande inte helt klarlagd. Vi får avvakta fortsättningen om det blir någon.
Första omgången visar upp ett splittrat Frankrike med två svaga ”segrare” och en högerman och en vänsterextrem företrädare, vilka fick ungefär lika antal röster; och valdeltagandet var relativt gott dessutom.
Vissa kommentarer efter valet, inte minst i Sverige, har varit tämligen bisarra, som t ex Carl Bildts utgjutelse om hur svag Marine Le Pen är. Varje objektiv analys ger vid handen att hon är stark i förhållande till sina förutsättningar och dessutom i de övriga valen handikappad av en vallag som innebär att två slår en tredje. I andra system skulle FN ha ett starkt parlamentariskt underlag.
Nu kommer Macron – av allt att döma – att vinna och hur stark han blir beror givetvis på junivalet. Det återstår att se.
Sedan kan man tycka att Tomas omtanke om Mèlenchons väljare även kunde gälla andra väljargrupper, som inte heller verkar alldeles nöjda, men omtanken hos en vänsterman kanske alltid är villkorad.