Idag är det val

• april 23, 2017
• Tomas Lindbom
• no comments

Denna söndag, den 23 april skulle 46 miljoner fransmän gå till vallokalerna för att avge sina röster i den första omgången av det franska presidentvalet. Nu blir de inte så många. Normalt borde cirka 80 procent av dem göra så men bedömare lutar snarare åt 70 procent. Och aldrig i den moderna historien, efter införandet av den femte republiken 1958, har det varit så många kandidater som kämpat om de två platserna i den andra valomgången. Fyra kandidater slåss om att få möjlighet att i slutomgången den 7 maj bli segrare och landets nästa president.

Opinionsmätningarna pekar alla på två kandidater för den andra omgången; Marine Le Pen och Emmanuel Macron. Det är för små marginaler till trean Francois Fillon och fyran i mätningarna Jean-Luc Mélenchon för att någon av de fyra ska kunna känna sig säker på avancemang eller misströsta om en plats bland de två främsta.

Det finns några aspekter, bland alla andra som nämnts i förhandsdiskussionerna. Vad händer i fransmännens sinnen när resultatet offentliggörs klockan 20 ikväll? Vilka kandidater skapar glädje eller förtvivlan. Vilka kandidater kan leda till frustration hos människor, kanske till starka, emotionella utspel, demonstrationer, kanske våldsamheter? Jag tror att kombinationen Fillon och Le Pen kan bli allvarlig ur ett slags mentalt perspektiv. Så många fransmän kommer att uppfatta det som ett hot mot framsteg och social rättvisa om dessa två blir kvar i en andra valomgång. Jag tror liknande känslor uppstår med kombinationen Mélenchon och Le Pen. I båda fallen kommer många väljare att inte vilja rösta i en andra valomgång och möjligen ta ut sin frustration nu eller senare på annat sätt. Vända ryggen än mer mot det politiska livet och tappa förtroendet för hur nationen ska kunna fungera vidare de närmaste åren.

Det talas om rädslan för att Marine Le Pen vinner presidentvalet. Men det är allvarligt nog om stora delar av befolkningen känner att de två kandidaterna i en andra valomgång befinner sig mycket långt från deras egen politiska uppfattning och att ingen av dem talar till deras behov av förändring.

Fyra kandidater som delat upp väljarkåren i nästan fyra lika stora delar gör att hälften av väljarna, minst, kommer att känna ett utanförskap i den andra valomgången. Oavsett vilka som går vidare kommer många väljare att känna främlingskap inför de två som gör upp till slut.

Ett lågt valdeltagande skulle också bli ett demokratiskt problem. Om det sjunker från normala 80 procent till 70 är det en signal om att stora delar av väljarkåren redan vänt ryggen till politikerna. Mycket har i den politiska debatten under senare år handlat om spänningen mellan elit och folk och om många medborgares ilska över den politiska klassen. Den ilskan får då ett tydligt ansikte i alla väljare som avstår från att rösta och ger heller inte samma legitimitet åt de kandidater som går vidare till en andra valomgång.

Fyra kandidater som delat upp befolkningen i var sin fjärdedel är redan ett problem. Den som vinner har egentligen bara stöd av 25 procent av väljarna. Alla fyra representerar väldigt olika politiska uppfattningar. De kan inte bara ses som företrädare för olika positioner på en höger-vänster-skala utan separeras från varandra också i sina ställningstaganden till nationalism kontra försvar för EU eller ett vidare försvar för globalisering. Ett lågt valdeltagande kommer dessutom att stärka bilden av att den person som till slut väljs inte är representativ för medborgarna.

De fyra kandidaterna har gjort det än svårare för väljarna genom att inte vara tillräckligt tydliga i sina respektive program. Det är svårt att veta hur var och en av dem kommer att agera som statschef. Osäkerheten är mycket stor när det gäller Mélenchon. Ingen vet hur han kommer att agera i Europafrågan. Inte heller hur långt han kommer att gå i sin ekonomiska politik. Macron har anpassat sig för att vinna både vänster- och högerväljare och blivit otydligare än han egentligen är. Hur kommer han att agera som president också i frågor som rör säkerhet och migration? Fillon är. mycket  konservativ men kommer han som president att likt Chirac dra sig mot mitten och undvika att provocera den stora delen av vänsterns väljarkår? Eller inte? Och vad gäller Le Pen uppstår alltid frågan hur starka ingrepp hon kommer att göra i det demokratiska landet? Kommer hon att driva igenom ett Frexit? Kommer Frankrike som land att ta stora kliv mot auktoritärt präglade lagar inom rättsväsendet, migration, skola och många andra områden?

Ingen vet riktigt. Vi anar och väljarna måste bestämma sig utifrån antaganden mer än kunskap om väljarnas ställningstaganden. Alltför mycket är alltför luddigt i kandidaternas program och kampanjer.

Jag säger inget om utgången ikväll. Mélenchon kommer sannolikt inte till den andra valomgången men det andra tre…? Valvakan blir oerhört spännande.