Tre dagar kvar till valet

• april 20, 2017
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Nu är det tre dagar kvar till den första valomgången i det franska presidentvalet. Stämningen är hög, förväntansfull men också fylld av viss oro i den franska huvudstaden. Det går att säga att många också är engagerade för sin kandidat. Ett viktigt val utan tvekan.

Nu är de fyra som slåss om två platser. Det har inte hänt vid något presidentval sedan General de Gaulle skrev om konstitutionen 1958. En och annan överraskning har förekommit. Den största och mest halsbrytande var när Jean-Marie Le Pen knep andraplatsen i valet 2002 framför Socialistpartiets kandidat Lionel Jospin. Men fyra kandidater är helt unikt.

Vilka går då vidare till den andra valomgången? Få vågar längre spekulera. Det har funnits en tendens att Marine Le Pen och Emmanuel Macron tappar i opinionsmätningarna och att Francois Fillon men särskilt Jean-Luc Mélenchon ökar. Den trenden har stoppats sedan någon knapp vecka tillbaka. Opinionsmätningar kommer flera om dagen och de är tydliga. Macron och Le Pen ligger på cirka 23 procent. Fillon och Mélenchon lyckas inte komma över 20.

Frågan är förstås om denna stiltje över mätningarna är en sann berättelse om vad fransmännen tycker om sina kandidater eller om de ännu inte bestämt sig i sådan omfattning att de kan komma omkastningar. Ja, om det finns en potential hos en eller två kandidater som saknas hos de andra.

Jag tror att det finns en potential i väljarstödet för Francois Fillon. Penelopegate, den besvärande affären, har under tre månader stört honom och sänkt hans popularitet, inte minst hos många högerväljare. Men nu närmar sig ett avgörande ögonblick. Hur många av dem som tvekat eller valt Macron eller till och med Le Pen därför att de blivit besvikna på Fillons moral säger nu till sig själva att Fillons program ändå är det bästa? Det finns rimligtvis människor som lägger affären åt sidan när de på söndag bestämmer sig för att gå till vallokalen och avge sin röst.

Jean-Luc Mélenchon framgångar de senaste veckorna kan också bidra till att en del högerväljare överger sitt moraliska avståndstagande från  Fillon. Det gäller för dem att ”mobilisera mot vänstern”. Fillon har också skickligt spelat på rädslan för den vänster som uppmanar folket att stå upp för en bibehållen stark offentlig sektor, för 35-timmarsvecka och pensioner vid 60 års ålder. Och som är kamrat också med de radikala fackliga organisationerna.

Marine Le Pen framstår på ett märkligt sätt som lite uddlös i slutet av sin kampanj. Hon har trots en del aggressiva uttalanden den senaste veckan inte riktigt nått fram i ljuset. Orden biter inte. Hon verkar inte gå igenom rutan i tv-inslagen. Hon är en i mängden, inte alternativet för alla missnöjda. Återigen har uppgången för Mélenchon kunnat spela en viss roll. Några väljare har säkert gått från Le Pen till honom men framförallt har han fått utrymme i media att framstå som den starkaste kandidaten mot systemet. Han har blivit den radikala, den oförsonliga mot makten på ett sätt som Marine Le Pen verkligen inte gillar.

Emmanuel Macron fortsätter att göra en bra kampanj. Hans höga opinionssiffror stämmer säkert. Frågan är om han kommer att tappa till Fillon de sista dagarna. Det går inte att komma ifrån att han blivit lite för profillös under kampanjen. Han vill presentera sig som en ny kraft i politiken men mals delvis ner av motståndarnas sätt att presentera honom. Det unika med Macron kommer inte fram. Han blir i vänsterns ögon en globalist, en kapitalist. Han blir i högerns ögon en oerfaren politiker utan fasta konservativa värderingar, även i deras ögon en globalist: En politiker som inte som de traditionella högerpolitikerna försvarar den traditionella, nationella franska identiteten.

Frankrike förändras inte kulturellt så snabbt som många av oss vill tro. Det är fortfarande ett land där nationen spelar roll och där den traditionella vänstern med klassperspektiv råder på samma gång. Macron står inte för detta och han har fått med sig en stor del av medelklassen. Han  är för många, inte minst unga akademiker, hoppet om ett Frankrike som bryter sig ur sin förlamning och moderniseras. Men kvar står en mycket stor del av folket som vägrar röra arbetsrättens lagar, minska i den offentliga sektorn. Och en stor del av folket för vilka försvaret av det nationella är så centralt. Den franska kulturen, den franska historien, de vita fransmännen med sin katolska bakgrund.

Frågan är om det gamla Frankrike med sina nedärvda värderingar ändå segrar till slut. Genom Le Pen, Fillon och Mélenchon. Och om det konservativa Frankrike som i allmänhet vinner valen segrar till slut genom Le Pen och Fillon och förpassar Mélenchon till en fjärde plats och möjligen Macron till en tredje. Det återstår att se. Ingenting är säkert. Vem vågar ha en profetia om utgången av söndagens val? Det gäller bara att ta opinionssiffrorna med en nypa salt och göra sig beredd på en mycket spännande valkväll nu på söndag.