Putin, Trump och Fillon däremellan

• december 1, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Francois Fillon vann högerns primärval och troligen kommer han också att vinna det franska presidentvalet i april och maj nästa år. Det innebär förstås vissa förändringar för Frankrikes inrikespolitik men också utrikespolitik. En gaullist blir åter statschef i landet.

Frédéric Encel, en fransk forskare och expert på geopolitik, menar att Fillon kommer att förändra Frankrikes positionering i förhållande till Rysslands president. Det gäller inställningen i Ukrainafrågan. Encel säger det inte explicit men det går att ana att Fillon kommer att föra en mer återhållsam linje i konflikten i Ukraina. Helt enkelt ge ryssarna mer spelutrymme. Christophe Barbier, redaktör på L´Express, påpekar hur Fillon i sin utrikespolitiska hållning återvänder till klassisk gaullism från Generalens tid. Ett starkt Europa mellan Atlanten och Ural, läs ett starkt Frankrike mellan USA och Ryssland. Ett sätt att vara välvillig men inte gå i armkrok med någon av stormakterna.

Världen ser inte ut som på Charles de Gaulles tid men en gaullist ser med viss skepsis på USA och inte utan viss ömhet på den stora grannen i öster. Det ryska samhället med sin konservatism och traditionella värderingar med rötterna i en tid långt före USA:s grundande tilltalar säkert en man som Fillon. Det sägs hur han och Putin också på det personliga planet kommit mycket bra överens.

Nu kompliceras förstås analysen av Fillons framtida stormaktspolitik av hur Trump agerar. Han har ju också påpekat att han har stor respekt för Putin. Det är svårt att tro att Fillon och Trump blir såta vänner. Putins centralism och konservatism i värdefrågor kopplar mer till Fillon än Trumps värderingar som inte är konservativa ens på amerikanskt vis.

Politiska orakel i Paris menar att det blir helt avgörande vem Francois Fillon väljer som sin utrikesminister om han nu blir vald till landets president. Skulle han välja Alain Juppé – om nu Juppé skulle vilja återvända till den nationella scenen – kommer politiken mot Moskva att fortsatt vara distanserad. Det är ändå värt att notera att Sarkozy och Fillon på detta område står en bit från varandra. Utrikesministrar under Sarkozys fem år vid makten var först Bernard Kouchner som alltid varit en företrädare för en liberal och närmast idealistisk syn på utrikespolitik och Alain Juppé. Alldeles orimligt är det inte att Fillon visar på skillnad mot tidigare presidenter (Sarkozy och Hollande påminner i mycket här om varandra) och i en tid av ökad nationalism och en högervridning av hela västvärlden väljer att positionera sig i nygaullistisk riktning.