Fotbolls-EM börjar i krisens Frankrike

• juni 10, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Borgmästaren Anne Hidalgo har nu beordrat ett femtiotal lastbilar att å staden Paris vägnar i dag och i morgon samla ihop och föra bort  sopsäckar som ligger på trottoarerna i vartannat arrondissemang. Soporna i Paris är bara ett tecken på den förvirring, det kaos som råder i landet för närvarande. Ikväll börjar EM-fotbollen när Frankrike spelar mot Rumänien på Stade de France. Alla hot finns där: Dålig infrastruktur och terrorhot bortsett från att en förlust för Frankrike skulle fresta på många fransmäns tålamod ännu mer.

Det går knappt att räkna alla problem som landet Frankrike upplevt i vår och nu i sommar. Översvämningarna i Paris på grund av intensivt regnande. De sociala konflikterna som lett till en rad störningar i det vardagliga livet för parisare men också för folk i hela Frankrike. Biltrafiken har störts av blockering av drivmedelsförsörjningen. Tågtrafiken är till hälften lamslagen. Färjetrafik har blockerats. En stor strejk på Air France sätter nu igång om inget annat bestäms. Och till detta det som nu är vardagsmat för fransmännen: terrorhoten.

Konflikten på arbetsmarknaden är svårartad och visar sig dra ut på tiden mer än många räknat med. Vissa fackliga organisationer driver både en facklig och en politisk strejk. Det handlar i hög grad om att knäcka Francois Hollande och hans regering. Alla vet att det blir en högerpresident efter valet nästa år om inte Marine Le Pen vinner – vilket är osannolikt. Det är i alla fall otänkbart med en vänsterpresident. För strejkande och demonstranter handlar det nu i första hand om en kamp mot Socialistpartiet och främst dess regering. I andra hand är det en kamp för att hålla fanan högt för den typ av socialism som försvarar lagen mot avtal på arbetsmarknaden. Den radikala vänstern är principiellt emot avtal. Att låta arbetsgivare och arbetstagare göra upp om arbetstider, anställnings- och uppsägningsavtal är otänkbart. Eftersom den socialistiska regeringen är inne på den linjen och de reformistiska fackliga organisationerna som CFDT stöder det blir kampen inom vänstern så oförsonlig.

CGT vill inte förstöra fotbollsfesten i Frankrike. Det vore att ta en för stor risk. Många av dess sympatisörer vill trots allt att matcherna kan spelas och publiken ta sig till arenorna med kollektiva färdmedel. Men CGT – och den radikala delen av vänstern – vill verkligen störa ordningen i landet så att förtroendet för regeringen minskar ytterligare och försätter Hollande och Valls i ett sådant läge att det kan bli regeringskris och att vänstern lyckas få fram en annan kandidat till nästa års presidentval. Jean-Luc Mélenchon från Vänsterpartiet har nu ganska bra opinionssiffror, bara några procent lägre än Hollande (mellan tio och femton procent för dessa två i mätningar).

Det råder ett osäkert läge just nu politiskt sett i Frankrike. Arbetsrättslagen kan säkert komma att urholkas än mer genom fler kompromisser. Den är redan urholkad så frågan är om resultatet i det avseendet spelar så stor roll. Det avgörande är hur kampen som nu står mellan CGT och regeringen avlöper. Hur långt kan CGT pressa regeringen? Kan den driva fram en total förtroendekris för Hollande? Den närmaste veckan lär ge svaret.