Arbetsrättsreformen blir lag utan omröstning

• maj 10, 2016
• Tomas Lindbom
• 5 comments

I dag beslutade regeringen vid extrainkallat sammanträde att lagförslaget, la loi El Khomri, kommer att drivas igenom i nationalförsamlingen utan omröstning i enlighet med en lagparagraf, 49:3, som tillåter ett sådant förfarande. Däremot finns rätten till att väcka misstroende mot regeringen. Högeroppositionen har omedelbart lagt in om ett sådant förfarande och oppositionella till vänster förväntas göra detsamma. Läget kring regeringen och ytterst Francois Hollande skärps ett år före nästa presidentval.

Arbetsrättsreformen har stötts och blötts sedan början på året. En reform som presenterades utan särskilda ingående förhandlingar med arbetsmarknadens parter. CGT och FO, de mer militanta fackliga organisationerna, motsatte sig lagförslaget som ansågs på flera punkter hota de anställdas trygghet. Rätten till ersättning vid uppsägning skulle kunna begränsas liksom ökade möjligheter för arbetsgivaren att driva igenom uppsägningar av ekonomiska motiv. Den gamla motsättningen mellan arbetsgivare och arbetstagare visade sig igen, särskilt i ett läge där en stor del av vänstern sedan Hollandes makttillträde känt sig missförstådd och övergiven. Arbetsrättsreformen blev droppen. Snart startade även den fria motståndsgruppen Nuit debout som samlade och fortfarande samlar en vänster som är heterogen men grundad i en fransk vänstertradition av opposition mot främst arbetsgivare och polis och militär men också mot det politiska etablissemanget.

Ikväll flyttar sig människorna i Nuit debout som i en månad ockuperat Place de la République till Place de la Concorde för att framför nationalförsamlingens byggnad Palais Bourbon demonstrera mot reformen och att regeringen trumfar igenom den utan omröstning. Demonstrationen riktar sig mot en uppmjukad variant av det ursprungliga förslaget. Under trycket av all vänsterkritik mot loi El Khomri har regeringen bland annat mjukat upp förslaget om att begränsa ersättningarna till arbetstagare vid uppsägningar. Högern och arbetsgivarna anser att det nuvarande förslaget förlorat all sin sälta och inte längre leder till fler anställningar i företagen. De oppositionella till vänster anser att förslaget fortfarande är en gåva till arbetsgivarna. Regeringen tycker förstås att också det omarbetade förslaget är vasst och ska nå önskad effekt; leda till lägre arbetslöshet.

Det kan låta märkliga i svenska öron att denna paragraf finns i den franska konstitutionen. Den är ett verk av Charles de Gaulle som ville stärka den exekutiva makten i landet  när han införde den femte republiken 1958. En regering ska kunna driva sin politik även utan att alltid ha parlamentets stöd. För honom var relationen president-folk viktigare. Han var inte uttalat antidemokrat men absolut inte en vän av parlamentarism. Denna paragraf, 49:3, är diskutabel och utmanar folkmakten genom att sätta sig över majoriteten bland de folkvalda. I denna fråga har alltså regeringen bedömt att den inte får majoritet för sitt förslag.

Kommer då misstroendeomröstningen på torsdag eftermiddag att leda till att majoriteten av ledamöterna i nationalförsamlingen också fäller regeringen? Knappast. Detta är rakt igenom signalpolitik. Högern låter kaxig nu i dag men hoppas vid Gud  att regeringen inte faller på torsdag. Hur ska  i så fall högern kunna bygga upp oppositionen inför nästa års presidentval och val till nationalförsamlingen? Deras plan att i primärval i november utse rätt kandidat till presidentvalet 2017 kommer att störas å det grövsta.

De oppositionella ledamöterna i nationalförsamlingen som är socialister (de så kallade frondörerna) har hotet hängande över sig att bli uteslutna ur Socialistpartiet om de röstar för misstroende.  De vet hur viktigt det är att finnas i partiet, ha tillgång till partiet för återval nästa år. De vågar inte utmana partiledningen och riskera uteslutning.

De socialistiska ledamöter som är för lagen är tacksamma för att slippa rösta för den. De kan gå till sina socialistiska väljare i valrörelsen nästa år och säga att de aldrig röstat för reformen. Det underlättar deras omval eftersom majoriteten av vänsterns väljare totalt sett är emot den.

Francois Hollande och Manuel Valls vet allt detta. De riskerar ingenting allvarligt genom att använda sig av paragraf 49:3 och trumfa igenom lagen utan omröstning. Tvärtom löser de en rad problem. De fortsätter att vara impopulära i alla läger men de har i alla fall undvikit öppet inbördeskrig inom vänstern.