En promenad till Place de la République

• maj 5, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Ikväll är det ljuvligt ljumt i luften i Paris Temperaturen går inte under 20 grader och det är vindstilla. Alla parisare, förefaller det, är ute och promenerar eller sitter på kaféer. Jag tar en stilla promenad i skymningen vid 21-tiden från bostaden i sydvästra Marais, snett österut genom Marais och till Place de la République.

Nuit debout har ockuperat platsen sedan en månad tillbaka. Rörelsen startade för att opponera mot arbetsrättsreformen som regeringen försöker få igenom nu i maj i nationalförsamlingen. Allt eftersom tiden gått har rörelsen tillåtit sig att vara en helt öppen och spretig manifestation för vänsteråsikter av alla slag. Jag går runt på torget och noterar vad människor protesterar mot. En liten grupp på tio personer sitter i en ring och protesterar mot Israel. En liten bit därifrån står ett antal unga människor med plakat som fördömer återkolonialiseringen av Afrika. Plötsligt ramlar jag över några kvinnor som ger gratis juridisk rådgivning. Där finns också en kantin som serverar mat till låga priser. Den stora gruppen, kanske ett hundratal sitter och lyssnar på aktivister som håller korta brandtal i olika ämnen. Helene kommer fram till mikrofonen och angriper polisens brutalitet i förorterna. Natalie talar om sina år som aktivist. Hon började 2011 och har funnits med i alla möjliga sammanhang där det demonstrerats och revolterats mot frågor som bygget av flygplats i Notre Dame des Landes.

Jag lämnar Place de la République efter ett kort besök. Det är intressantare säkert att vara aktivist där än att vara besökare och åskådare. Men något mer stillsamt har jag sällan sett. Aggressionsnivån låg på 0. Inte heller ett ord om arbetsrättsreformen. Jag undrar hur länge till som denna introspektiva verksamhet kan pågå. Bara när det blir dags för demonstrationer kommer hettan att stiga och risken för våld blir uppenbar. Det har också skett ett par gånger under denna månad. Men normalläget är förmodligen detta. Folk sitter i grupper och lyssnar på varandras tankar.

Premiärminister Manuel Valls muttrar över rörelsen men låter demonstranterna hållas bortsett från häromdagen när polisen gick in och skingrade grupperna och lät gatuförvaltningen ta hand om storstädning av platsen. Högern vill gärna visa mer av statens muskler. De hänvisar till att det råder undantagstillstånd i landet. Förmodligen skulle mer statliga muskler leda till mycket mer bråk och kanske en snabb eskalering av motsättningarna i samhället.

Jag vandrar tillbaka mot nedre Marais och stannar till för ett glas på en uteservering. Just denna kväll känns det som det råder harmoni i Paris. Det behöver verkligen stan!