Hollande svettas när arbetslösheten ökar mer och mer

• mars 25, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Francois Hollande har det fortsatt besvärligt med ekonomin i Frankrike. I början av sin mandatperiod lovade han en minskning av arbetslösheten redan 2013. Nu är det mars 2016 och arbetslösheten har stigit konstant under hela Hollandes mandatperiod. Senaste månaden steg den med 38 000. Nu är siffran för den del av befolkningen som helt saknar arbete uppe i knappt 3.6 miljoner.

Det visar sig också att ungdomsarbetslösheten håller i sig. Det var ett av Hollandes löften i valrörelsen 2012 att särskilt satsa på ungdomen. Här har han uppenbarligen misslyckats. Tillväxten är svag även om den kan komma upp i närmare 2 procent för 2016. Det räcker inte enligt bedömare för att företagen ska våga anställa.

Det är naturligtvis en rad faktorer som ligger bakom trögheten i den franska ekonomin. Allt är inte Hollandes fel även om han gjort lite och kommit igång med reformarbetet för sent. Det finns en uppenbar tröghet i förhållandet mellan företag och anställda. Gamla regler som hindrar en flexibilitet som till exempel finns i arbetsrätten som den är utformad i de skandinaviska länderna. Men villkoren för den som avskedas är inte alltid lika trygga som i Skandinavien. Det finns inte heller fortbildning för vuxna som är anpassad till arbetsmarknadens krav. Även handelsskolor efter studenten har en tendens att vara mer teoretiska än yrkesförberedande. Språkutbildningarna som ungdomar tar med sig från studenten är också gammalmodigt inriktade på mer grammatik och mindre konversation. Det finns rader av strukturella problem i Frankrike som en president inte kan förväntas råda bot på under en femårsperiod.

Det finns också ett kulturellt problem i samhället som kan uttryckas i formeln att löntagarna inte tror att de kan få ett nytt jobb om de tvingas sluta på en arbetsplats. De går ut i arbetslivet som unga med förhoppningen att deras första jobb också ska vara deras enda fram till pensionen.

Francois Hollande har all anledning att oroa sig men också de andra partiernas kandidater. Vem som än vinner valet nästa år kommer den personen att snart tappa i popularitet. Om inte väljarna redan på valdagen inser att de väljer mellan olika dåliga alternativ.

Hollande ligger dock illa till. Han stöds nu av endast 15 procent av väljarna i de senaste mätningarna. Den kände opinionsundersökaren Brice Teinturier sa i tv ikväll att presidenten inte kan förlita sig på kriser för att stiga i popularitet. Efter krigen i Mali och Syrien och även efter attentaten i januari förra året steg hans popularitet men bara tillfälligt. Efter några månader var han varje gång lika impopulär igen.

Enligt källor från Elyséepalatset tror Hollande fortfarande att han ska vända arbetslöshetssiffrorna till det bättre och att det ska hjälpa honom att dels kunna kandidera för en ny mandatperiod men också vinna presidentvalet. Hindren är emellertid flera och hindren är höga. Han har lovat att bara kandidera om arbetslösheten hunnit sjunka före sommaren 2016. Det finns inga tecken på det.

Han har också problem med öppen revolt inom partiets vänsterflygel En av de socialistiska deputerade i nationalförsamlingen har redan förklarat sig som kandidat till ett primärval som många vill utlysa för att på det sättet utse socialisternas presidentkandidat. Hollande är av förklarliga skäl motståndare till primärval  men  kraven på ett sådant ökar. Det är inte osannolikt att partiledningen till slut faller till föga för trycket från många förtroendevalda på lokal och regional nivå men också i nationalförsamlingen. Sannolikt skulle det innebära nådastöten för Hollande. Om han lyckas trassla sig förbi ett primärval återstår ändå problemet med väljarnas djupa missnöje med hans politik under fem år.

Allt mer tyder på att högerns presidentkandidat blir den som får möta  Marine Le Pen  i den avgörande andra valomgången. Vem det blir återstår att se. Francois Hollande måste göra underverk om han ska få ett ord med i laget när det drar ihop sig nästa år.