Hollande trasslar in sig i nationalitetsfrågan

• februari 11, 2016
• Tomas Lindbom
• no comments

Nationalförsamlingen fattade i veckan två  beslut av stor vikt för konstitutionen; förändringar i regeln om införande av undantagstillstånd och införande av en konstitutionell rätt att frånta vissa medborgare sitt medborgarskap. Presidenten föreslog detta i sitt tal till den samlade kongressen i Versailles (närvarande var då alla ledamöter från både nationalföramlingen och senaten) den 16 november, alltså tre dagar efter novemberattentaten i Paris.

Presidentens första begäran till de folkvalda, den här typen av konstitutionella ärenden måste slutligen fattas med 3/5:s majoritet av kongressen i Versailles, var alltså att skriva in beslut om undantagstillstånd som ett ansvar för parlamentet. Nationalförsamlingen röstade för detta förslag häromdagen. Ett märkligt beslut eftersom tre fjärdedelar av de folkvalda var frånvarande. Särskilt märktes det på oppositionsbänkarna. Nu ska också senaten rösta för samma förslag. Om även senaten godkänner det kommer paragrafen upp för slutligt beslut i en kongress i Versailles.

Den andra frågan om att frånta vissa medborgare – de som gjort sig skyldiga till allvarliga angrepp på den franska nationen – sitt medborgarskap är en betydligt mer laddad fråga. Här har regeringen ändrat sig i flera omgångar sedan Hollande den 16 november förklarade att medborgarskapet skulle riktas mot dem med dubbelt medborgarskap, även mot dem som är födda i Frankrike. Han och regeringen har backat i den frågan efter skarp kritik. Risken var uppenbar att franska medborgare skulle behandlas olika. Den person som begått terrorhandling och bara var fransk medborgare skulle få behålla sitt medborgarskap medan den med dubbelt medborgarskap skulle bli av med sitt franska.

Nu har förslaget ändrats så att det inte  görs skillnad mellan medborgare på den punkten. Däremot ställs nu frågan om individer ska kunna bli statslösa.  Det finns också en rad andra invändningar mot förslaget. Inte minst menar många att inga problem löses med att frånta terrorister deras medborgarskap. Tvärtom avhänder sig staten möjligheter att påverka dessa personer och ha fortsatt juridisk kontroll av dem.

Omröstningen i nationalförsamlingen i denna fråga skedde igår och gav regeringen en mycket bräcklig majoritet. Enkelt uttryckt var både vänstern och högern delade i frågan. Detta beslut som alltså rör en paragraf i konstitutionen måste godkännas med exakt likalydande formuleringar i både nationalförsamlingen och i senaten och sedan, fortfarande med samma ordalydelse, godkännas av kongressen i Versailles med en 3/5:s majoritet. Senatens jurister har redan börjat tala om förändringar i den lagtext som nu med en hårsmån tagit sig igenom nationalförsamlingen.

Francois Hollande har själv försatt sig i en svår situation. Han trodde nog att han enkelt skulle få igenom sitt förslag när han presenterade det i Versailles den 16 november. Det var tre dagar efter attentaten. Alla, självklart även de förtroendevalda, var i chock. Hollandes starka argumentation för hårdare tag och en skärpning av lagstiftningen möttes då med stående ovationer från alla. Några månader senare hittar de folkvalda och oberoende jurister en rad tveksamheter i förslaget.

Franska folket ser gärna skärpta lagar mot terrorism. I någon mening kan denna förvirrade debatt också gynna Hollande. En del väljare kan tänkas uppfatta vissa politikers motstånd mot förslaget som taktik inför stundande primärval inom Les Républicains (högern) och som ett sätt för vänsteroppositionen att profilera sig inför nästa års presidentval. Franska folkets bild av denna debatt verkar i så fall rätt korrekt. Fransk politik byggs av personligheter mer än av partier. Folk väljer också personer mer än partier i många val. Presidenten är en person med stor makt. Ledamöter till nationalförsamlingen väljs i enmansvalkretsar. Den franska politiken handlar väldigt mycket om hur olika politiker positionerar sig, särskilt året före ett val.

Det är svårt att sia om resultatet av alla omröstningar kring undantagstillstånd och rätten att frånta medborgare sitt medborgarskap. Mycket tyder idag på att Hollande kommer att misslyckas och därmed lägga ännu ett nederlag till sina andra. Eller så samlar sig de folkvalda i sista ögonblicket och röstar för förslag som de flesta i princip gillar. Detta är i grunden också ett högerförslag. Högern borde ideologiskt sett rösta för förslaget. Bara en mindre del av vänsteropposition har principiell anledning att rösta emot. Det blir en spännande vår kring denna konstitutionella fråga.