Hollande talar till kongressen om kriget mot Daesh

• november 16, 2015
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Tonen var allvarstyngd när President Francois Hollande i dag talade till kongressens båda kamrar, senaten och nationalförsamlingen, som samlades i Versailles. Stridskrafter från luften har redan i natt bombat anläggningar och områden som tillhör Daesh i Syrien. Hollande presenterade i sitt tal till kongressen ett helt program för att bekämpa fienden och detta program innefattar konstitutionella förändringar och en rad åtgärder för att stärka säkerheten och jaga fienden också inom landet.

Attacken i fredags kräver motåtgärder från den franska statens sida. Kritik har redan kommit om att presidenten och regeringen inte varit tillräckligt offensiva i sin jakt på islamister inom landet. Vi vet  att flera attentat stoppats av den franska säkerhetstjänsten under 2015 men de tillslag som gjordes i natt mot olika Daeshcentra i landet med gott resultat  borde ha skett tidigare. Det är förstås enkelt att vara efterklok men behövde landet uppleva denna katastrof för att vakna?

Säkert är det så att staten  genom tragedin fick en opinionsmässig legitimitet att  genomföra de radikala konstitutionella förändringar som gav nödvändiga och ökade befogenheter. Genom undantagstillståndet som enkelt kunde genomdrivas efter händelserna i fredags kan nu staten med större beslutsamhet gripa misstänkta . Det faktum att Hollande också nu kunnat införa undantagstillstånd och förlänga detta undantagstillstånd ger staten helt andra befogenheter såväl militärt som polisiärt.

De flesta politiker och experter talar dessa dagar om krig. Men, som en politolog konstaterade i tv i dag på eftermiddagen, så är kriget mot terrorism av annat slag. Det är uppenbart för alla att de militära insatserna, bombningarna, har en ännu mindre verkan än de hade i tidigare, traditionella krig, land mot land. Det handlar i stor utsträckning om en att bekämpa en modern bataljon av femtekolonnare, fransmän som lever i sitt eget land, men bedriver krig mot sina landsmän. Hur vinner en nation ett sådant krig?

Kanske kommer vi att behöva en ny terminologi för vår tids kamp för att skydda de västliga demokratierna. Hollande kommer snart med konstitutionella förändringar som tar hänsyn till de nya förutsättningarna på detta område. Det ska bli intressant att se vad dessa lagförslag innebär.

Tidningar och tv-kanaler sysselsätter sig dygnen runt bara med  denna fråga. Människor som möts på arbetsplatser, på gator och torg, på alla kaféer i Paris talar också om samma sak. Efter Charlie Hebdo och attentatet mot kosherbutiken i januari fanns främst behovet att visa enighet. Nu finns självfallet samma behov av att ställa upp för varandra och tillsammans försvara sitt land mot terrorismen. Men det har tillkommit ett annat behov; att försöka förstå terrorismens funktion och dess konsekvenser för nationen. Insikten om det nya säkerhetshotet har nu  drabbat alla fransmän som ett klubbslag. Människor inser på allvar att deras nation är utsatt för ett dödligt hot från en fiende som uppehåller sig nästan lika mycket i sitt eget land som på andra ställen i världen. Hotet har länge varit reellt men nu går det absolut inte längre att förneka det. Fredagens attentat har definitivt vänt blad i den moderna franska historien. Dessvärre måste vi inse att vi får vända blad också i andra länders historieböcker.