De grönas ledare tar avstamp mot presidentvalet

• oktober 8, 2015
• Tomas Lindbom
• no comments

Cécile Duflot heter EELV:s, det gröna partiets, ledare. Hon är ledare för detta parti så länge det finns kvar. De gröna i Frankrike lever i en utsatt situation för närvarande. Partiet är splittrat i olika falanger och flera kända politiker har helt sonika lämnat detta sargade parti under sista tiden. Men Cécile Duflot är en ledare som kan gå för egen maskin och hon har siktet inställt på att bli Frankrikes president 2017. Det blir en törnbeströdd väg mot valet och hon kommer inte att  bli vald. Däremot representerar hon ett alternativ i fransk politik och visar det i sin nya bok Le grand virage. (Den stora omsvängningen).

Frankrike är mer skeptiskt till globalisering och till postmodernism än Sverige och de anglosaxiska länderna. Med det följer uppenbarligen också en tröghet i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Cécile Duflot pekar på det i sin bok som i långa stycken är intressant att läsa och även tankeväckande. Hon vänder sig mot såväl Keynesanhängarna som finns främst i Socialistpartiet och anhängarna av kapitalistiska idéer som  finns inom delar av högern. Det är inte en hög produktion och höga vinster som är målet utan vad vi producerar och för vilka ändamål, konstaterar hon i sin bok. Hon kritiserar också tillväxten som enda mätinstrument för framgång för en ekonomi. Hon resonerar kring hur viktigt det är att istället lägga fokus på långsiktiga mål för vår värld;  att skydda både naturen och de mänskliga värdena.

Drömmerier! Klassisk miljöagitation! Så säger förstås många i Frankrike och i hela västvärlden. Men hon har sina trumf på hand. Inte minst det växande klimathotet. Då räcker varken socialdemokratisk fördelningspolitik som ser genom fingrarna på hur tillväxten skapas eller den liberala som mest intresserar sig för företagens vinster.

Duflot är en anhängare av ökat lokalt och regionalt inflytande, inte minst inom jordbrukssektorn, och av Europasamarbete. Hon är verkligen inte protektionist. Hon vet att miljöförstörelsen måst bekämpas globalt.

Duflots bok väcker återigen frågan hur länge människor ska blunda för de hot som mänskligheten nu ställs inför. Miljöförstöringen hotar oss medan vi fortsätter att godkänna en politik som tilltalar den välbeställda europeiska medelklassen.Vad som än sägs från regeringens sida om miljöfrågans betydelse – inför toppmötet i Paris i december – så fortsätter samma gamla industripolitik med energislöseri och en väldigt blygsam satsning på förnybar energi (8 procent av energiförsörningen mot 38 procent i Sverige, enligt uppgifter i Duflots bok). Den politiska debatten handlar fortfarande i huvudsak om de traditionella frågorna om materiella välfärdsfrågor knutna till medborgarnas plånböcker. Den handlar om tillväxt som ska bibehålla välfärden och minska arbetslösheten.

De grönas kandidat Eva Joly fick 2,31 procent av rösterna i förra presidentvalets första valomgång. Cécile Duflot lär inte få mycket högre procentandel 2017. Hon får inte så svagt stöd därför att hennes konkurrenter om presidentmakten engagerar sig starkt i miljöfrågorna. Tvärtom. I förra veckan upplevde delar av Côte d´Azur en översvämning som tog ett dussintal liv och som var den värsta naturkatastrof som området upplevt. Sådana katastrofer uppträder nu flera gånger om året i Frankrike. Det verkar inte påverka politikens inriktning på något sätt. Tills vidare får Cécile Duflot spela sin marginella roll. Skriva en bok när hon inte slåss mot alla splittringsrörelser inom sitt eget parti.