Grekland ur ett franskt och svenskt perspektiv

• juni 23, 2015
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Grekland är i kris. Ingen överdrift att påstå det. Frågan är snarare varför och hur. Här skiljer sig åsikterna åt och det går att se skiljelinjer mellan länder liksom mellan olika politiska riktningar. Nord står mot syd lika mycket som vänster mot höger.

Jag lyssnar en del på franska tv-program om krisen i Grekland och jag läser en och annan artikel i de franska tidningarna. Några iakttagelser som måhanda kan ha sitt intresse: Den franska politiska debatten är alltid vitalare än den svenska, den utrikespolitiska debatten ännu mer intensiv i Frankrike jämfört med i Sverige. Det har sina naturligare förklaringar grundade i ländernas olika roller i Europa och i världen.

Frankrike är som en av de tunga länderna inom EU självklart mer angelägen att bry sig om den grekiska krisen. Dessutom är Frankrike en inflytelserik medlem av eurogruppen. Francois Hollande är den statschef som vid sidan om förbundskansler Angela Merkel spelar den mest aktiva rollen i förhandlingarna med Atén – om man bortser från FMI, europeiska centralbanken och ledarna i Bryssel. Hollande har möjligen en något mjukare framtoning i förhållandet till grekerna men i sak står han på samma linje som Merkel och de tre mäktiga ECB, FMI och EU.

Det finns två skillnader mellan Sverige och Frankrike när vi synar debatten om Grekland i dessa dagar. Två skillnader som inte har med Frankrikes mer centrala roll  i lösandet av krisen inom EU och eurogruppen. Den första är att fransk debatt sysslar med den grekiska frågan lika mycket ur ett politiskt perspektiv. När hörde vi Stefan Löfvén, Magdalena Andersson eller Margot Wallström yttra sig om EU:s framtid i ljuset av Greklandskrisen? Det vore högst relevant att de delade med sig av sina analyser och uppfattningar i den frågan. Det som nu är den hetaste frågan inom EU berör faktiskt inte bara eurozonen. Svenska journalister vänder sig endast till nationalekonomer när de vill ha kommentarer till krisen. I flera dagar har jag undrat om inte det finns någon annan som kan uttolka händelserna kring den grekiska krisen än SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist. Ingen tänker att krisen i högsta grad är politisk. I Frankrike inser alla det. Därför deltar statsvetare, politologer liksom politiker från alla partier i diskussionen.

Den andra skillnaden är att det franska folket i mycket högre grad tar ställning för  Syriza. Enligt den senaste mätningen säger sig 40 procent av de franska väljarna dela detta vänsterpartis hållning. Frågan är förstås varför. I det egna landet får inte partier till vänster om Parti Socialiste det stödet. Förklaringen kan vara att fransmännen känslomässigt kan dela de umbäranden som stora delar av det grekiska folket får genomlida i dessa dagar. Frankrike genomgår en ekonomisk kris som förstås bara är en mild västanfläkt av vad grekerna upplever men tillräckligt mycket för att det uppstår en känsla av solidaritet mellan folken.

Sverige och svenskarna tillhör Nordeuropa och reagerar till största delen på det sätt som uttrycks i den tyska statsledningens hållning. Det finns all anledning att vara kritisk till hur grekisk politik bedrivits och den svarta ekonomi som även många medborgare måste ta ansvar för. I avsaknaden av både sociala och politiska perspektiv på grekernas situation blir den svenska hållningen både bland opinionsbildare och folk allmänhet alltför ekonomiskt rationell. Ja, det går att ana en viss portion av moraliskt fördömande också.

Ett ensidigt fokus på ekonomi i den svenska debatten förstärker bilden av ett efterblivet Grekland där ingen vill jobba och korruptionen är omfattande. Det ensidiga moraliska fördömandet i Sverige stimuleras av att debatten förs inom ett så smalt område som nationalekonomin.

Det finns ytterligare ett skäl för främst  svenska politiker och svenska  politiska journalister att ta intryck av diskussionen som nu pågår om Greklandskrisen i Frankrike. En bredare reflektion om Grekland skulle möjligen leda vidare till en bredare reflektion också om EU i största allmänhet och om Sveriges roll i den gemenskapen. Om inte kommer vårt land snart befinna sig i Europas periferi igen. Utan en aning om vad som pågår på den så kallade kontinenten.