Femen attackerar Nationella frontens första maj-manifestation

Femen attackerar Nationella frontens första maj-manifestation 150 150 Tomas Lindbom

Aktivistgruppen Femen som främst attackerar grupper som motarbetar mänskliga rättigheter  har slagit till igen i Paris. Denna eftermiddag, den 1 maj, har gruppen genom sin attack mot Nationella frontens manifestation på Place de l ´Opera i den franska huvudstaden tagit all medial uppmärksamhet i Frankrike från de fackliga demonstrationerna. En grupp med några tjejer som på Femens vis uppträtt topless och med slagord målade på överkroppen kunde påtagligt störa Marine Le Pen både när hon la ner en krans vid Jeanne d´Arc-statyn och under hennes tal.

Nationella frontens ledare talar nu öppet om sitt parti som Frankrikes största. Det är detta parti som hon i alla fall ser som vinnare i nästa parlamentsval 2017 och som ska bära fram henne till presidentposten samma år. Siffrorna i departementsvalet i mars i år gav ingen definitiv fingervisning om hennes dröm förvandlas till verklighet. Snarare finns det  i stämningen i landet just nu indikationer på att partiet tappar lite mark. FN är fortfarande en central aktör men både Francois Hollande och Nicolas Sarkozy värderas upp en aning i de senaste opinionsmätningarna. Presidentvalet 2017 är sannerligen en öppen affär men mer talar i dag för att den andra valomgången trots allt kan komma att stå mellan en ex-president och en president som söker mandat för en andra period. Två presidenter som är impopulära men som ändå är de mest möjliga alternativen på den högsta politiska posten i landet.

Femens tjejer pekar ut FN som ett fascistiskt parti under eftermiddagens manifestation på Place de l´Opera. Från en balkong intill FN:s mötesplats framträdde tre tjejer mitt under Marine Le Pens tal. De gjorde Hitlerhälsning och hade texten Heil Le Pen målad på överkroppen. Marine Le Pen tystnade mitt i talet. Hennes anhängare buade år tjejerna på balkongen. Efter en stund sa partiledaren: ”Konstigt att tjejerna attackerar ett möte som hyllar en av franska historiens stora kvinnoförebilder. Jeanne d ´Arc.”

Femen attackerar ändå en företeelse i fransk politik som måste oroa alla sanna demokrater. Det kan i dagens Femenattack ligga ett frö till uppvaknande hos en del fransmän som på senaste åren sett FN som ett parti bland andra. Det måste gång på gång påpekas att FN är ett parti som exkluderar vissa människor – och medborgare – från rätten att kalla sig fransmän och inneha samma rättigheter som alla andra. Det är inte rimligt att det franska folket med sin demokratiska tradition tiger och underordnar sig ett faktum att ett sådant parti kan besätta presidentposten i landet.

Det finns alltså tecken på att det parti som steg för steg erövrat mark under särskilt de senaste fyra åren med dotter Marine  i ledningen nu pressas tillbaka. Några små ljuspunkter i ekonomin kan skönjas. Företagen gynnas av en extremt  låg ränta och har bättre förutsättningar än på länge att börja investera och därmed få hjulen att försiktigt börja rulla igen. Francois Hollandes opinionssiffror är fortfarande mycket låga men närmare tio procent högre än den lägsta uppmätta siffran för ett drygt halvår sedan. Han är i dag uppenbart övertygad om att han har en chans att bli återvald som president 2017. Nicolas Sarkozy kan även han på nytt bli en samlande person för folk inom borgerligheten och den medelklass som lämnade honom under hans senare regentår fram till 2012.

Det återstår två år till nästa presidentval. Ingenting är självklart. Marine Le Pen är stark och spelar på missnöjet med landets politiska ledning. Men hon har också ett bekymmer med sin pappa. Under mötet i dag på Place de l ´Opera dök han oväntat upp på tribunen. Efter en stund försvann han från mötet i bil. Frågan är om hans närvaro hotade Marine Le Pen mer än tjejgruppen från Femen. Förmodligen mer!

3 comments
  • Tyrgils Saxlund

    ”med sina demokratiska traditioner” skriver vännen Tomas i detta inlägg. Tja, det kan behöva modifieras. Det finns andra traditioner som är minst lika starka: en diktatorisk tradition grundad i franska revolutionens våldsarv med Rousseau som en av fäderna; en cesaristisk tradition med Napoleon som främsta namn och med rötter tillbaks till Ludvig XIV och ”le grand siecle”, en nationalistisk med många namn, t ex Barrés (ibland räknad som fascist, vilket nog är fel; dessutom var han starkt tyskfientlig), följd av Maurras etc; denna nationalism framhävdes ibland t o m av De Gaulle (förutsättningen för hans lysande insats men inte alltid ett positivt drag), och så hela den intellektuella vänstern efter 68, vars demokratiska sinnelag var föga framträdande. Till och med den store Foucault var med alla sina lysande analyser ibland nära att falla i den fällan. Så visst, FN visar allt detta i en narrspegel, men inte är partiet främmande för fransk tradition.

  • Tomas Lindbom

    Hej Tyrgils!
    Nu har du väl ändå läst mitt inlägg som fan läser Bibeln. Alla demokratier i västerlandet lever ju i dag av en historia som är kanske mer präglad av icke-demokratiska strömningar än av demokratiska. Särskilt om man går tillbaka till slutet av 1700-talet som du gör. Min tanke är att det i Frankrikes historia ändå funnits mitt bland Stalinkommunister och fascister med flera en stark republikansk demokratisk kultur som spelat en avgörande roll för hur Frankrike blivit Frankrike. Politiskt med ett demokratiskt statsskick, socialt med välfärdsreformer och fördelningspolitik. Men också kulturellt med engagemang för en bredare folklig kultur. Just det faktum att dessa krafter hotas gör det angeläget att säga att det demokratiska Frankrike ska påminna sig om sin starka tradition.
    Jag håller med om att Le Pen också är en del av den franska traditionen, Men den är sannerligen inte demokratisk, vad gäller pappan inte ens konstitutionellt. Jag misstror honom även på den punkten. Dottern är väl mer modern i det avseendet.
    Som sagts i min inledning. Alla länder har sina mörka fläckar. Även Sverige!!!

  • Tyrgils Saxlund

    Jag läser dig inte som ”fan”. Du pekar i din blogg ofta med emfas och övertygelse på Frankrikes stolta demokratiska tradition. Det kan behövas informeras om i Sverige, där många saknar kunskap om Frankrikes politik och kultur. Men varje utsaga om Frankrike måste modifieras mot bakgrund av landets kultur och långa historia. Och i Frankrike är denna mera levande än t ex i vårt avhistoriserade land (se exemplet ”Jeanne dArc” i blogginlägget). Landet har en krigisk, nationalistisk och kolonial historia. Och i synen på Le Pen torde vi vara eniga så det behöver vi inte öda mera ord på. Vi anser båda att FN finns i en tradition. Problematiken kring detta kunde utvecklas, men det hör inte hemma här – var och en som följer din blogg fundera vidare.

Leave a Reply

Your email address will not be published.