Le Pen och nationella samlingen mot terrorn

• januari 10, 2015
• Tomas Lindbom
• no comments

Francois Hollande har som president i Frankrike manat till nationell samling mot terrordåden i Charlie Hebdos lokaler i östra Paris den 7 januari. Han har inbjudit till en särskild demonstration i Paris i morgon söndag, med undantag för Nationella frontens ledning. Marine Le Pen går nu ut till sina medlemmar och väljare med uppmaningen att delta i olika demonstrationståg och möten runt om i landet – flera sådan möten leds av lokala borgmästare som tillhör Nationella fronten – men bojkotta Parisdemonstrationen. Samtidigt förklarar hennes far, Jean-Marie Le Pen: ”Je ne suis pas Charlie”. Han hänsyftar förstås på detta uttryck av solidaritet med tidningsredaktionen som blivit en samlande paroll för alla som försvarar yttrandefriheten runt om i världen i dessa dagar. och tar avstånd från den solidaritetshandlingen.

Nationella fronten har hamnat i fokus i förberedelserna inför helgens manifestationer mot våld och för yttrandefrihet. Partiet står för värderingar som är synnerligen frånstötande för den sittande regeringen och för de flesta också inom den vanliga högeroppositionen.

Partiet genom sin ledare Marine Le Pen har sagt sig vilja delta i den nationella samling som regeringen inbjudit till. Samtidigt är detta parti anhängare av en politisk filosofi som inte samlar hela folket. Partiet accepterar inte en medborgerlig hållning som inte öppet ansluter sig till de traditionella franska värderingar och där invandrare måste underordna sig en total assimilering av den gammelfranska kulturen för att accepteras.

Det är begripligt att President Hollande vägrar att gå i armkrok med Marine Le Pen längst fram i ett demonstrationståg som inte bara hyllar en nationell samling utan också uttrycker ett försvar för grundläggande demokratiska värden.Han har samtidigt varit tydlig med att  alla fransmän oberoende av åsikter har rätten att delta i de olika manifestationer som genomförs under helgen runt om i landet.

Nationella fronten utnyttjar den svårighet för regeringen som ändå finns. Partiet utnyttjar den besvikelse som många Le Pen-väljare kan känna när de ser att deras partiledare inte är välkommen till en nationell samling kring yttrandefriheten. Än en gång kan detta högerextrema parti utnyttja den känsla av utanförskap som fleratalet fransmän som röstar på Le Pen upplever visavi de etablerade partierna.

Francois Hollande och hans regering har säkert ändå gjort rätt. En nationell samling som i denna fråga inkluderat Nationella fronten hade kunnat bli i högsta grad prejudicerande. Det hade varit svårt att därefter kunna hålla partiet utanför samarbeten i olika politiska sammanhang. Hittills har både vänstern och den så kallade republikanska högern i varje fall nödtorftigt hållit extrempartiet utanför politisk samverkan nationellt, regionalt och lokalt.

Jean-Marie Le Pens uttalande om att han ”inte är Charlie” visar också hur svagt detta partis stöd till yttrandefriheten är. Hans uttalande handlar visserligen om att han ogillar tidningens politiska linje men det är ett sällsynt dåligt tillfälle att göra denna negativa markering. Han talar genom sitt utspel till stora delar av partiets väljarkår som sannolikt står för en mer högerradikal hållning än den som representeras av Marine och hennes närmaste rådgivare. Han gör som detta parti så ofta gjort genom åren. Uttalar sig kritiskt i en sakfråga men låter den indirekt bli ett angrepp på hela den demokratiska ordningen. Charlie Hebdo må vara ”anarko-trotskistiskt” som Jean-Marie Le Pen säger och han må ha all rätt att tycka det. Men att säga så tre dagar efter ett av de mest brutala terrordåden i modern fransk historia tyder inte på något starkare engagemang för de mänskliga rättigheterna och för ett obrottsligt försvar mot våldet.