Ät på 35:an – i Paris

• januari 6, 2015
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Det är trångt. I sanning ett hål i väggen som borrat sig upp en våning. En smal trappa tar den som vill till övervåningen. Det finns där ett litet rum och ett kök. Den manlige ägaren i 50-årsåldern och en ung servitris springer upp och ner för denna trappa med tallrikar och glas – utan att snubbla eller sluta le. Redan detta är otroligt.

Restaurang 35:an ligger på 35, rue Jacob i sjätte arrondissemanget, en tvärgata till Rue Bonaparte och parallellgata till Boulevard Saint Germain. Jag äter lunch med mitt sällskap måndagen den 5 januari, dagen efter ett långt lov för många parisare. Eftersom trettondagen är en röd dag börjar alla denna måndag. Skolorna är igång liksom arbetet. I dessa kvarter finns en rad institutioner som sysslar med politik. Här i närheten ligger också Sciences Po som utbildar framtidens högsta politiker och statstjänstemän. Det senare är fortfarande ett statusjobb i Frankrike. Här trängs alltså några av de främsta parisiska intellektuella med vanliga kontorsanställda.

Alla kvarterskrogar i Paris är sannerligen inte bra. Det slarvas en del på flera håll. Här slarvas det inte. Vi äter dagens trerätterslunch för 22 € och dricker ett glas Chablis. En ljuvlig grönsakssoppa som värmer för den som nyss kommit in från gatan där vinterkylan är påtaglig. Temperaturen på 4 grader känns inte så behagligt. ”Rena polarkylan”, som en parisare sa. Sedan serveras en blanquette de veau, ett slags kalvgryta på grädde med ris. Efterrätten är en len och äkta hemgjord mousse au chocolat. Vi avrundar med en café express.

Sällskapet har bara vanlig lunchpaus från jobbet men det innebär att vi sitter till bords i 75 minuter. Det är fullt normalt även för en parisare. Det finns de som har medhavd mat eller rusar ner till närmaste brasserie på hörnet för att köpa en sandwich och äta den på vägen tillbaka till arbetsplatsen. Så gör framförallt de som har långa resor hem till förorterna. En del får räkna med två timmar enkel resa varje dag. Men många som bor närmare jobbet tar sin tid. God mat ska njutas och det kräver tid. Hellre då att jobba en stund längre på kvällen. Middagen intas i alla fall inte för kl 20.

De franska matvanorna tilltalar den som vill njuta av livet men gör också människorna lyckligare och mer harmoniska. Jag tror att dessa långluncher är bra för hälsan.