Le Pen och Le Pen

Le Pen och Le Pen 150 150 Tomas Lindbom

Det är inte bara inom UMP, den franska högern, som det pågick val i helgen. Även i Nationella fronten valdes det till partistyrelse med mera. Det står mer klart än någonsin att FN är ett familjeföretag. Vinnare var Le Pen och Le Pen.

Marine Le Pen valdes på nytt till ledare för partiet. Hon har stått i täten sedan januari 2011 och hon är i dag oomstridd på posten som ordförande. Hon har inga kandidater och alla röstar på henne. Det påminner mer om ett parti i gamla Östeuropa. Hon fick 100 procent av rösterna i valet.

Marion Maréchal Le Pen, systerdotter till Marine och barnbarn till Jean-Marie, stiger nu fram som den näst mest populära politikern i partiet. Hon är ung jurist som sitter i nationalförsamlingen sedan 2012 för en valkrets i Sydfrankrike där FN är starkt.

Marion Maréchal Le Pen anses representera en mer traditionell hållning i partiet. Hon är morfars speciella guldklimp. Tycker mer som han än som sin moster, partiledaren. Hon är mer liberal i ekonomiska frågor och hårdare i kampen mot till exempel homosexuella äktenskap.

Hon har därmed befäst sin ställning framför Marine Le Pens främste rådgivare Florian Philippot som kom på fjärde plats i omröstningen vid partikonventet men som är de facto nummer två i partiet, särskilt uppskattad av partiledaren.Philippot kommer från den del av vänstern som tidigare representerades av den karismatiske Jean-Pierre Chevènement. Chevènement bildade en egen falang inom socialistpartiet redan under Francois Mitterrands tid. Han var och är – trots att han nu är gammal – en framträdande nationalist men inom vänstern. Philippot kommer ur den traditionen. Han har i hög  grad påverkat Marine Le Pen i hennes arbete på att förändra partiets linje i vissa frågor. I dag är Nationella fronten mer statlig, definitivt mer protektionistisk och EU-fientlig och lite mindre ålderdomlig i frågor om moral. Hon utmanar inte HBTQ-rörelsen, är inte uttalat antisemitisk men däremot tydligt antimuslimsk.

Philippot har också genom sin utbildning i de fina högskolorna givit en air åt det nya FN som nu lättare kan röra sig i de fina salongerna i Paris och delta på lika villkor med politiker från andra partier i tv-debatterna.

Marion Maréchal Le Pen är också en skicklig debattör och som sagt populärare bland partiets gräsrötter. Tillsammans är Le Pen och Le Pen, Philippot och Marine Le Pens sambo Louis Aliot den kvartett som främst styre partiet idag.

Det är uppenbart att ambitionerna från Marine Le Pens sida växer för varje dag som går. Hon talar nu öppet om att bli Frankrikes nästa president. Det politiska och journalistiska etablissemanget i Paris tror fortfarande inte att det är möjligt. Det är så det brukar vara. Det är osannolikt tills det händer, för att travestera Tage Danielsson från hans berömda monolog om kärnkraften. Hon är i dag tillsammans med Nicolas Sarkozy den enda som enligt väljarmätningar kan komma ifråga som president i valet 2017. Mycket kommer att hända tills dess men det är inte längre självklart att hon inte blir vald. Osannolikt är det men frågan är hur osannolikt.

4 comments
  • Cruella

    Ruskiga utsikter. Och som alltid en intellektuell utmaning att förstå det politiska landskapet i Frankrike där vanliga höger/vänsterattribut inte gäller…

  • Tyrgils Saxlund

    Nja, så är det inte riktigt. Med risk för att även denna gång bli censurerad av Tomas, vill jag säga att det faktiskt är förståeligt att många fransmän tyr sig till FN i det rådande läget och alla deras politiker är faktiskt inte totala idioter – allra minst Marion och hennes kollega i Nationalförsamlingen. Nu är inte heller president Hollande en idiot som en del fransmän menar; hans utrikespolitik är faktiskt ganska klok i det hela taget.
    Jag sympatiserar givetvis inte med familjen Le Pen (jag har aldrig varit vare sig vänster eller högerpopulist), men vi måste samtidigt erkänna att de lyckats med att dra till sig väljare och Marine är – även om det kanske är tabu för många – en karismatisk ledare för ett populistiskt parti. Det finns en gammal extrem höger i Frankrike som inte uppmärksammats i Sverige – jag har varit inne på den i några tidigare inlägg. Dags att öppna ögonen även för den igen.
    Jag tror faktiskt inte att utsikterna är så ruskiga; och den intellektuella utmaningen är inte större än att sätta sig in i historia och kultur.

  • Cruella

    Jag har inte kallat någon för idiot. Och att en massa folk röstar på ett populistiskt främlingsfientligt part med en karismatisk ledare är förskräckligt.

    Hur menar du att utsikterna på något sätt inte är så farliga?

  • Tyrgils Saxlund

    Jag tror att FN:s nuvarande ställning inte kommer att bestå och det finns exempel i fransk historia på grupper som stiger snabbt, men sedan sjunker undan. Det kräver dock att de övriga partierna tar tag i de problem som finns i samhället. Vi ser just nu paralleller till detta i svensk politik.

Leave a Reply

Your email address will not be published.