Riche mais triste
Riche mais triste https://www.lindbompafranska.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Tomas Lindbom Tomas Lindbom https://secure.gravatar.com/avatar/6030df7f1d0fd0568f08062819468dde?s=96&d=mm&r=gJacques Marseille heter en fransk ekonomhistoriker som ofta syns i offentliga politiska sammanhang. Han konstaterar vid sitt senaste TV-framträdande att det franska folket är ett av världens rikaste folk efter det japanska och det irländska. Andelen fattiga fransmän – de som har lön eller bidrag under cirka 7 000 kronor per månad – är dessutom bara hälften så många i dag som för två decennier sedan. Men, tillägger han, fransmännen är ändå missnöjda. ”Riche mais triste”, konstaterar professorn.
You might also like
2 comments
-
-
Ann-Helen von Bremen
Utifrån resonemanget att ökat välstånd inte gör människor mer lyckliga, så måste väl de rikaste också vara de olyckligaste? Fast det är väl inte riktigt så han menar, den gode Monsieur Marseille.
För i så fall vore väl lösningen enkel, helt enkelt att befria de rika från en del av deras pengar och därmed deras tristess?
Som tillhörande den konsumtionsknarkande medelklassen, måste jag säga att jag längtar efter en politiker som kan formulera en annan mening med livet, en annan vision för framtiden, än att shoppa sig lycklig.
Men det är inget argument för att inte kämpa för minskade ekonomiska klyftor. Målet måste vara att det ska bli färre människor som liksom min mor försöker överleva på en pension på 10 000 kronor. En ekvation som aldrig riktigt går ihop.
Hon har alla skäl i världen att vara ”triste”.
Ann-Helen M v Bremen
Magnus
Detta är väl ett av det viktigaste nyckeltalen att följa för dem som vill rättfärdiga Laissez-faire tanken. Att gapet i sig gör att alla får det bättre utifrån ett ekonomiskt/materiellt synsätt. Nu kanske inte Laissez-faire står så högt i kurs i dagsläget då alla regeringar blir mer protektionistiska för att klara en hemmaopinion och det i sig kanske kan öppna upp för en ny debatt om hur vi skall hantera framtiden. Peter Englund har skrivit en essä ”Om fattigdomens historia” i boken Förflutenhetens landskap som jag tycker ger perspektiv att ta med sig. Där finns även en essä som heter ”Om missnöje och andra historiska känslor” som kan vara intressant med tanke på ”riche et triste”.