Den politiska konservatismen tar plats i Frankrike

• oktober 5, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

Frankrike styrs av en president och regering som är s-märkt. Samtidigt är högern och särskilt de konservativa krafterna på stark frammarsch.

I dag håller organisationen Manif pour tous ännu en stor demonstration i Paris – och i Bordeaux. Denna organisation skapades för att stoppa regeringsförslaget om äktenskap för alla, det vill säga också en civilrättslig äktenskapsordning för samkönade par och tillåtelse att adoptera också för dem. Regeringen fick igenom sitt förslag i parlamentet men nu handlar demonstrationerna om att stoppa alla eventuella förslag  eller täppa till alla hål som öppnar för rätten till insemination eller surrogatmödraskap. Regeringen säger sig vara motståndare till sådana förslag även om lagen nu tillåter att den som inseminerat utomlands kan få sitt  barn erkänt som biologisk arvinge vid återkomsten till Frankrike.

Det är väl känt att Francois Hollande är motståndare till insemination och i ännu högre grad till surrogatmödraskap. Det gäller också Manuel Valls. Det är också uppenbart att regeringen försiktigt drar sig bort från alla kontroversiella förslag på området som rör ökade rättigheter för samkönade par att skaffa barn. Trycket från högern har ökat påtagligt sedan valet 2012. Det blev en tuff historia för regeringen att ro hem förslaget om samkönade äktenskap. Miljoner fransmän demonstrerade. Katolikerna mobiliserades. Den franska högern utnyttjade tillfället att också argumentera emot denna reform. Nu känns det inte så lockande för regeringen att driva frågan om fler rättigheter för homosexuella.

Det är påtagligt hur de konservativa krafterna vädrat morgonluft i Frankrike sedan några år. Regeringen får mycket kritik av högern för en straffrättsreform som innehåller alternativ till fängelsedomar. Försöken att tala om prevention och att påpeka hur dyrt det är att drastiskt öka antalet fängelseplatser leder inte till någon förståelse hos den franska högern och den konservativa opinionen. På skolans område råder konservativ upphetsning kring några försiktiga regeringsförslag om att föra in ett genderperspektiv i undervisningen i de mindre klasserna. För den franska högern gäller fortsatt perspektivet att biologiskt kön och maskulinitet respektive feminitet ska hänga samman.

Under denna socialistiska mandatperiod stärker de konservativa sin ställning på klassiska områden som skola, kriminalvård och familjepolitik. De ståndpunkter som förs fram är många gånger extrema. Det finns delar av den konservativa opinionen som verkligen vill att samhället intar en starkt normativ hållning i dessa frågor och bekämpar alla reformer som stärker individen på familjens och samhällsnormens bekostnad. Det är alltså inte en borgerligt liberal ståndpunkt som växer i omfattning. Det är klassisk värdekonservatism,

Vi ska minnas att Frankrike också har en skattelagstiftning som bygger på sambeskattning. Bidragen till barn vid födelse är förhållandevis generösa men det saknas daghem för de flesta. Däremot finns det en garanterad förskola för alla från 3 år. Mitt äldsta barnbarn som är drygt 3 år går i en sådan klass, från 8.20 på morgonen till 16.30. Hon är en av 27 elever som har tillgång till en (1) lärare.

Frankrike präglas av delvis andra värderingar än Sverige bland annat när det gäller familjefrågor. Samtidigt är landet uppdelat i en radikal mer individorienterad och sekulär del  och en konservativ, katolsk. Socialisterna och en del av centern hämtar sina väljare i den förra gruppen medan högern bärs fram av den senare.

Frankrike genomgår en besvärlig ekonomisk kris som framför allt försvårar för de sämre ställda i landet. Socialistregeringen lyckas inte vända den nedåtgående spiralen på detta område.  Samtidigt slår konservatismen till och lyckas uppenbarligen hindra en progressiv utveckling för kvinnor och för människor som är marginaliserade och utanför normen. Läget är otvivelaktigt bekymmersamt för Frankrike och det franska folket.