En EU-debatt i Frankrike med många facetter

• maj 23, 2014
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Det är som alltid uppfriskande med politiska debatter i Frankrike. Den pågående EU-debatten spretar på flera sätt men är spännande och visar på skillnader kring demokrati och vart Europa är på väg. Allt handlar inte om ekonomi och marknad.

EU-debatten tog en ny vändning häromdagen när förre presidenten Nicolas Sarkozy gav sin syn på Frankrikes roll i Europa och på utvecklingen av EU:s institutionella inriktning. Som vanligt ger han utlopp för starka och personliga ställningstaganden. Som läsare av hans artikel blir du berörd, negativt eller positivt.

Sarkozy vill återupprätta samarbetet mellan Berlin och Paris som faktiskt tappat i betydelse under Hollandes två år vid makten. Det beror säkert på att Frankrike är stukat maktpolitiskt genom krisen men också på att Hollande gick ut i valrörelsen med löfte om att blir södra Europas talesman i Bryssel. De blev inte mycket av det men han har aldrig riktigt kunnat upprätta ett riktigt fungerande samarbete med Merkel.

Sarkozy gör flera kontroversiella ställningstaganden. Han vill ersätta nuvarande Shengenavtalet med ett nytt som ger länderna inom EU större möjligheter att till exempel begränsa invandringen. Han flörtar här som tidigare med Le Pens väljare. Han närmar sig också den falang inom UMP-högern som är mest EU-skeptisk.

I den stora partiledardebatten i France 2 igår kväll framkom ändå att det finns starka proeuropeiska partier och de är dessutom starkt inriktade på att göra EU mer socialt och låta folkets röster styra mer än marknadens. Det gäller i första hand de gröna och Parti Socialiste men även i viss mån MoDem-UDI som är Frankrikes motsvarighet till Folkpartiet. Det finns en tro hos företrädarna för dessa partier att Europa gör skillnad för människorna och att det är nödvändigt med ett starkt Europa för att stå emot andra superkrafter i världen, Kina, Sovjet och USA för att ta några exempel. Det är ingen lösning på européernas problem med ekonomi, ojämlikhet och kultur att varje nation kryper tillbaka till sina positioner strax efter kriget. Tvärtom är EU med sina institutioner en kraft för att skydda utsatta medborgare från social dumpning och ge medborgarna möjlighet till att hitta jobb på en större marknad, skaffa sig utbildning och visa ett större engagemang för dagens ödesfrågor som miljö- och klimatfrågorna.

UMP tenderar att mest se Europa som en gemensam marknad och talar inte alls om EU:s demokratiska och  sociala roll.Nationella fronten representerades i debatten av Marine Le Pen som på ett bitvis förnedrande sätt talade om invandrarna och såg dem som ett hot och aldrig som en möjlighet.

Vänsterpartiet är i dag splittrat och blir än mer oklart i sin profil eftersom partiet också försöker att gå samman i valet med kommunisterna trots att spänningarna mellan dessa partier är starka. Vänsterpartiets ledare Jean-Luc Mélanchon framstår dessvärre alltmer som en politisk clown. En begåvad man som inte längre har riktig styrning på sin politiska resa. Han slirar nu på frågan om partiet vill lämna eurosamarbetet eller inte. Väljarna fick inget bra svar på den frågan under debatten och utfrågningen av honom igår kväll.

Kvällen i France 2 var ändå informativ i sin helhet och gav förhoppningar för framtiden. Frankrike har partier som vill utveckla EU och som har idéer om hur det ska gå till. De tvingas kämpa mot Nationella fronten som attraherar allt fler missnöjda väljare som ser EU och euron som orsaker till krisen. Det är svårt att argumentera mot dessa negativa känslor som finns hos så många och som utnyttjas så skickligt av Marine Le Pen. De andra partierna har inte gjort tillräckligt för att bekämpa Marine Le Pens idéer under förra året och tidigare i valrörelsen. Igår visade inte minst de gröna, socialisterna men också mittenpartierna MoDem-UDI att de kan visa på alternativ EU-politik som är begriplig för människor och kan ge dem hopp för framtiden. Dessa franska politiker kan också – till skillnad från de svenska – argumentera för en EU-hållning i sig. De beskriver vilka frågor som EU bör arbeta med under en kommande femårsperiod och hur EU ska utvecklas för att möta européernas behov. Dessa franska EU-politiker ser inte bara detta val som nationellt egoistiskt. De höjer blicken och ser Europa i världen. Det är upplyftande och befriande att höra och se.