Regeringen Valls drar åt höger

• april 30, 2014
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Igår kväll fick den franska regeringen stöd i nationalförsamlingen för President Hollandes sparprogram på 50 miljarder euro. Alla kunde dock konstatera att det rörde sig om en en bräcklig majoritet. Kommunister, vänsterpartister och de gröna röstade i stort sett genomgående nej till förslaget. Fler än var tionde ledamot av den socialistiska gruppen (41 ledamöter) avstod. Majoriteten räddades av centerledamöterna i nationalförsamlingen som också avstod och därmed inte reflexmässigt röstade nej som UMP-högerns ledamöter gjorde. Frågan är hur framtiden ser ut för socialisterna i parlamentet. Håller majoriteten fram till nästa val 2017?

Manuel Valls har fått en flygande start som premiärminister. Han har suttit sedan det katastrofala kommunalvalet i slutet av mars då han ersatte Jean-Marc Ayrault. Valls är en stark kommunikatör och en person som dessutom har starka aspirationer på makt och inflytande. Han om någon vill bli president i Frankrike efter Hollande. Han har rivstartat och driver nu igenom Hollandes sparreform i en hiskelig fart.

Samtidigt visar hans beslutsamhet på den spänning som finns inom vänstern och som gör fortsättningen av Hollandes presidentskap till en mer osäker period. Francois Hollande gick till val 2012 på att bilda en majoritet till vänster i politiken. Socialistpartiet (PS) och de gröna bildade majoritet med Vänsterpartiet och Kommunisterna som stödpartier utanför regeringen. Hollande räknade säkert med att de två senare partierna skulle bli ett problem för honom förr eller senare men det stod ändå klart efter valen 2012 att dessa partier till vänster om socialisterna, visserligen motvilligt, såg honom som ett bättre alternativ än vilken högerledare som helst.

Manuel Valls driver den nya socialdemokratiska linjen med kraft och därför tydliggörs också skillnaderna. Det visade sig redan efter ett knappt år med Jean-Mars Ayrault som premiärminister att kommunister och vänsterpartister tog avstånd från regeringen. Med Manuel Valls har nu också de gröna dels lämnat regeringen men också valt att rösta emot det ekonomiska sparpaketet.

En grupp bland socialistpartiets ledamöter i nationalförsamlingen avstod. Denna grupp representerar vänsterflygeln inom partiet men denna vänsterflygel är egentligen betydligt större än de 41 ledamöter som avstod igår kväll. Den politiska  hållning som Manuel Valls representerar med sin socialliberala inriktning är en minoritär hållning inom socialistpartiet. Det är uppenbart att risken ökar för en splittring inom partiet om Valls driver sin åtstramningslinje ännu längre. Då kan betydligt fler än de 41 sätta sig på tvären och göra livet surt för hela regeringen.

Däremot har regeringens nya linje öppnat för samarbete med den politiska mitten.  UDI är ett mer socialt orienterat centerparti som normalt samarbetar med högerpartiet UMP. Nu intog UDI en välvillig hållning till regeringens sparförslag. De flesta av dess ledamöterna valde att avstå från att rösta och några röstade till och med för förslaget.

Fransk inrikespolitik kan inom en snar framtid komma in i ett nytt läge. Regeringen kan komma att behöva luta sig mot UDI för att få igenom sina ekonomiska åtstramningsförslag. Å andra sidan måste regeringen vårda ledamöterna i sitt eget parti vilket distanserar dem i lika hög grad från UDI. För övrigt kan inte regeringen nöja sig med att  bara sockra sina förslag så att de passar de egna ledamöterna i nationalförsamlingen. Medlemmarna och de nära sympatisörerna till partiet behöver också känna igen sig lite mer i regeringens politik. En fransk socialistväljare är  i allmänhet inte socialdemokrat. Det är ingen svår gissning att Manuel Valls första månad som premiärminister väcker ont blod på många ställen, i partiföreningar runt om i landet.

Som så många gånger förr: Det handlar om att regeringens politik leder till förbättringar i välståndet för breda inkomstgrupper. Tillväxten måste komma igång och arbetslösheten minska. Tilltron till Frankrike som nation måste öka. Då kan socialistregeringen lugna sina egna förtroendevalda och medlemmar och fånga upp de flyende socialistiska väljarna som i dag lagt sig på soffan eller röstar på Nationella fronten. Hollande och hans regering har inte heller hur mycket tid på sig som helst. Manuel Valls åtnjuter i dag höga opinionssiffror men de siffrorna har han med sig från sin tid som inrikesminister och för hans personliga framtoning. Några bakslag i kampen mot den ekonomiska krisen och han är i samma läge som sin företrädare Jean-Marc Ayrault. Och som hans president.