Manuel Valls – mannen som ska lösa två kriser

• april 19, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

Manuel Valls har varit premiärminister i tre veckor. Förväntningarna är höga men redan börjar kritiska röster att höjas. Han har två utmaningar; lyckas med regeringens ekonomiska politik och vända det usla opinionsläget för sin president och ge honom – eller sig själv – en chans till seger i nästa presidentval.

Häromdagen kom nya obehagliga siffror för Francois Hollande. Han har inte mer än 18 procent av franska folket bakom sig medan Manuel Valls stöds av närmare 60 procent. Den senare har alltså Hollande tagit in i båten för att rädda sig själv och sin politik. Det kan gå illa hur som helst för honom. Antingen lyckas Valls att vända den nedåtgående spiralen i fransk ekonomi och då finns risken att socialistpartiet väljer Valls som sin kandidat till presidentvalet 2017. Eller så misslyckas Valls och då ligger vägen helt öppen för högerns kandidat i nästa val.

En annan opinionsundersökning visar att Francois Hollande, om det vore val i dag, kommer först på tredje plats om UMP representeras av Nicolas Sarkozy. Sarkozy får då 29 procent i andel av rösterna. Marine Le Pen tar en klar andraplats enligt mätningen med 25 procent medan Hollande får 19 procent. Detta påverkar naturligtvis också inställningen i Parti socialiste som förmodligen kommer att snegla alltmer på Valls som en tänkbar kandidat. Den nye premiärministern är visserligen ingen samlande gestalt inom partiet. Han står långt ut på högerkanten inom PS. Men han är populär bland väljarna och är den som kan attrahera mittenväljare mer än någon annan socialist i dag.

Valls är en ambitiös maktpolitiker som naturligtvis ser sin möjlighet komma. Hollande drog sig i det längsta för att utnämna honom men såg ingen annan möjlighet efter de katastrofala resultaten i kommunalvalet. Han inser vilken maktpolitisk risk han nu tar internt. Frågan är alltså om Hollande går segrande ur maktkampen med Valls oavsett om regeringen nu lyckas med Hollandes ekonomiska så kallade ansvarspakt eller inte.

Valls kan nu satsa all kraft på att genomföra Hollandes ekonomiska program som också passar honom som socialliberal. Programmet är främst inriktat på besparingar av de offentliga utgifterna och lättnader för företagen.Lyckas Valls stärker han sin position. Skulle Hollande omväljas som socialisternas presidentkandidat 2017 så kan Valls vänta fem år till. Han är i dag bara 52 år gammal, ingen ålder för en fransk politiker.

Manuel Valls har trots framåtanda och en utpräglad förmåga att kommunicera med media och med väljarna en svår uppgift framför sig. Det har hänt mer under hans tre veckor än under de tre månader som gick mellan Hollandes utspel om ansvarspakten på nyåret  och kommunalvalet.Vad säger att Valls också lyckas i handling? Besparingarna i den offentliga sektorn kan mycket väl leda till uppsägningar som äter upp de eventuellt nya jobb som skattelättnaderna för företagen kan frammana. Och när kommer dessa nya jobb? Franska väljare är otåliga. De väntar inte ett eller två år. De vill ha resultat redan i år, helst före sommaren.

Trycket mot den nya regeringen har ökat från vänsterflygeln inom den socialistiska gruppen i nationalförsamlingen. Närmare hundra av de tre hundra socialistiska ledamöterna är missnöjda med profilen på ansvarspakten. Den är inte tillräckligt balanserad mellan åtstramning och sociala insatser för de svaga i samhället. Dessa ledamöter börjar redan tänka på nästa val till nationalförsamlingen. De tror sig inte kunna möta väljarna med ett så kärvt ekonomiskt program.

De gröna (EELV) har nu meddelat att de inte stöder förslaget. Partiet lämnade regeringen i samband med ombytet på premiärministerposten och nu har de mera påtagligt gått över i en oppositionsroll från vänster som de delar med kommunisterna och andra grupper vänster om Parti Socialiste.

Det är Europaval om en dryg månad . Då kommer garanterat Socialistpartiet att åka på en ny smäll. Det kommer att skapa än mer oro i de egna leden. Det finns, menar kritiker, även en gräns för hur många nederlag i val och i opinionsmätningar som regering och president kan klara innan det blir svårt att regera landet.

Manuel Valls har redan visat prov också på fingerfärdighet när det gäller att sockra också svårsmälta förslag och bjuda in kritiker till en dialog. Frågan är om det räcker. Han måste visa resultat för att kunna klara balansgången mellan sin politik och partiets vänsterflygel. Han måste övertyga väljarna om att han är på rätt väg. Nu har han höga popularitetssiffror med sig men dessa siffror härrör från hans två år som inrikesminister. Hur länge behåller han dessa höga siffror när han nu ska försvara hela regeringens politik och stötta den djupt impopulära presidenten?