Hur går det i franska kommunalvalet på söndag?

• mars 29, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

På söndag kväll får vi veta det slutgiltiga resulatatet av det franska kommunalvalet. Väljarna går till sina vallokaler en gång till i de kommuner där inte borgmästaren utsågs genom absolut majoritet redan i söndags. Nyfikenheten riktas mot resultaten för Nationella fronten men vi vill också veta hur stor tillbakagång som drabbar vänstern.

Väljarna byter sällan sida mellan två söndagar i ett val. Den tendens som visar sig i den första valomgången brukar stå sig i den andra. Därför är det ingen större risk att förutsäga vissa saker inför söndagens andra valomgång.

Valdeltagandet blir svagt. Förmodligen rekordartat svagt. Väljarna har markerat missnöje med regeringen men också med hela den politiska makten i Paris. Avståndet mellan eliten och folket är större än någonsin. Misstron bara växer.

Socialistpartiet går dåligt. Deras nederlag i kommunalvalen i år är i samma storleksordning som högerns vid kommunalvalen 2008, ett år efter Nicolas Sarkozys maktövertagande. På valnatten i söndags visade de socialistiska ledarna en märklig nonchalant attityd mot förlusterna. Under veckan har de vaknat till liv och börjat tala om vikten att mobilisera inför andra valomgången nu på söndag. Det finns naturligtvis särskilt hos socialisterna en potential av soffliggare från i söndags att mobilisera. Men kommer de att rösta? Förmodligen inte i någon större utsträckning. Missnöjet med Francois Hollande men också hans regering är till och med större än det som riktades mot Sarkozy för sex år sedan.

Högern (UMP) kommer att gå framåt i valet. I sämsta fall övergår 60 medelstora städer till högern från vänstern. I bästa fall för UMP ett drygt hundratal. UMP är ett parti i kris. Det saknar ledare, saknar program och är befläckat av en rad affärer där partiledaren Jean-Francois Copé själv är inblandad i en och Nicolas Sarkozy i ett antal. Trots detta går partiet framåt. Det säger mer om socialistregeringen än om UMP.

Nationella fronten är kvar i en andra valomgång i cirka  tre hundra städer. (Vi talar inte om alla småkommuner som inte har partilistor) Det är rekord i partiets historia. Räkna med att FN som redan i söndags fick en borgmästarpost nu kan vinna ytterligare mellan tre och sju. Partiet kan också räkna med över tusen ledamöter i olika kommunstyrelser över landet. Det är också rekord. Partiet går framåt starkt men den örfil som FN ger de andra partierna i kommunalvalet är liten jämfört med vad det kommer att tillfoga hela det politiska Frankrike i Europavalet i maj. Opinionsundersökningar pekar mot att FN kan bli största parti eller komma i samma position röstmässigt som UMP men flera procent före Socialistpartiet.

I Paris lär socialisterna behålla borgmästarposten. Undersökningar pekar mot att Anne Hidalgo vinner knappt över UMP:s kandidat Nathalie Kosciusko-Morizet. PS lär också behålla Lyon. Men i Marseille kom partiets kandidat i söndags först på tredje plats efter sittande borgmästare från UMP och FN:s representant. Nu avgörs valet där genom en så kallade triangulering. Tre kandidater får ställa upp eftersom socialisten kom över 10 procent i första omgången. Valet kommer garanterat att vinnas av UMP:s borgmästare sedan tidigare, Jean-Claude Gaudin.

Francois Hollande förbereder en regeringsombildning som sannolikt kommer direkt efter söndagens val. Kanske får landet redan på måndag en ny premiärminister efter  Jean-Marc Ayrault. Eller så nöjer sig Hollande med att vässa regeringen med att dels minska antalet ministrar och dels kasta in några nya namn. Ett är Martine Aubry, borgmästaren i Lille, som var en av de heta kandidaterna till att representera PS i presidentvalet 2012. Bertrand Delanoë, avgående borgmästare i Paris, är ett annat namn som nämns. Vill Hollande byta ut premiärministern är några namn heta: Nuvarande inrikesministern Manuel Valls och nuvarande utrikesministern Laurent Fabius. Den förre är populärast bland impopulära franska ministrar och politiskt en av de mest högerorienterade i regeringen. Fabius representerar erfarenhet vilket väljarna visat sig uppskatta i opinionsundersökningarna. Det är dåliga tider och då vill fransmännen ha folk som de vet hittar i maktens korridorer. En tvivelaktig inställning men dock begriplig.