Högern i moralisk kris

• februari 11, 2014
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Det är med stigande förvåning och bestörtning en utomstående iakttagare tar del av hur djupt den så kallade republikanska högern, UMP, faller i sina ställningstaganden och sitt beteende efter maktskiftet i Frankrike våren 2012. Det är nu en konstellation som tappat styrning i de flesta frågor, som alltmer desperat söker konfliktpunkter med regeringen och presidenten men som alltmer går bort sig i oväsentligheter. Och som saknar en ledare.

President Francois Hollande har sämre opinionssiffror än någon annan president under femte republiken. Han verkar fatta fel beslut även när programmet är rätt. Han tvekar och ångrar sig ofta. Drar tillbaka regeringsförslag, senast i frågan om assisterad befruktning för homosexuella par. Han känns som en man som har sin befolkning bakom sig i de flesta frågor han driver men ändå alltid hamnar i en märkligt defensiv position. Detta borde gynna högeroppositionen men…

UMP har tvärtom lyckats väldigt dåligt med att vinna röster och stärka sin position under dessa nitton månader som Hollande trasslat till det för sig i så många frågor. Kanske har UMP misslyckats därför att dess ledare försökt att dra politiska poäng på att vara emot allt och inte kunna göra  trovärdigt att de har ett alternativt och gångbart program. Hollande för en alltmer liberal ekonomisk politik men ändå kan inte UMP erkänna att det är precis det de själva vill. Hollande krymper den offentliga sektorn men UMP är emot trots att de förstås i realiteten är för en nedskärning av de offentliga utgifterna. Hollande driver igenom en lag som ger homosexuella rätt att gifta sig. UMP är emot trots att alla vet att de flesta i partiledningen före valet 2012 inte tänkte opponera mot ett sådant lagförslag. Men det konservativa och katolska Frankrike gick till storms mot lagförslaget och då vände partiet.

Det senaste i raden av taktiska utspel från UMP är att göra gällande att regeringens skolpolitik präglas av ett extremt genustänkande som hotar familjen. Partiledaren Jean-Francois Copé har hittat en bilderbok för mindre barn som bland annat visar bilder på en pappa klädd i kjol. Boken används bara i några enskilda skolor  i landet men detta  görs till ett exempel på hur regeringen vill att skolan indoktrinerar barnen och tar över  föräldrarnas ansvar och rätt att uppfostra sina egna barn.

UMP har sjunkit ner till en ren sandlådenivå när det gäller att debattera viktiga värdefrågor i samhället. Istället söker partikartellen stöd hos de mest konservativa i sin väljarkår. Copé bidrar till att piska upp en stämning i dessa väljargrupper vilket leder till ökade spänningar i befolkningen och vidgar klyftan mellan det modernt urbana och det gammalfranska i småstäder och på landsbygden. Tvärtom anklagar UMP regeringen för att splittra befolkningen genom att den försöker minska den stora bristen på jämställdhet som råder i det franska samhället. UMP påstår sig vara för jämställdhet men rasar till exempel mot alla försök att i konkret handling visa för barnen i skolan att de biologiska rollerna inte nödvändigtvis behöver styra val av yrke och roll i hemmen. ”Låt skolan hålla på med det som är viktigt. Lära barnen att läsa, skriva och räkna. Syssla inte med genderpropaganda”, utropar UMP:s ledare förnärmat.

Den republikanska högern saknar en stark ledare. Den vet inte hur den ska manövrera mellan en vänsterregering som för mittenpolitik och en allt starkare extremhöger. Jean-Francois Copé är inte stark nog att bygga upp partiet efter valförlusten, ta fram ett oppositionsprogram som också kan bli stommen till en politik som UMP kan presentera i de kommande valen, närmast kommunalvalen i mars och Europavalet i maj.

Det är ett bekymmersamt läge. Ju mer UMP vacklar desto mer framstår Nationella fronten som alternativet till Francois Hollande och hans socialistiska regering. Många fruktar att Nationella fronten kommer att skörda stora framgångar i Europavalet. Det blåser nationalistiska vindar i hela Europa. Det visar inte minst folkomröstningen i helgen i Schweiz. UMP:s svaga oppositionspolitik  ger ytterligare stöd för en sådan utveckling i Frankrike under 2014.