Det handlar om familjen, dumbom

• februari 3, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

Högern är på gatan igen och demonstrerar. Sida vid sida går hundratusentals människor i en av de stora demonstrationerna som ägt rum sedan President Hollande kom till makten. Förra gången handlade det om äktenskap för alla, oberoende av kön. Den här gången, igår söndagen den 2 februari, gällde upprördheten ett upplevt hot mot familjen och familjens värderingar. Regeringen driver på i fråga om kvinnors lika rättigheter och föreslår att barnen i skolorna också stimuleras att tänka jämställt. Det blev för mycket för delar av högern.

Frankrike är splittrat i frågor som rör samlevnad och synen på familj, kön och sexualitet. Stora grupper har en värdegrund som bottnar i en traditionell syn på familjen med en pappa som tar det huvudsakliga ansvaret för arbetet utanför hemmet och en mamma som vårdar och tar huvudansvaret för barnen. Dessa grupper är konservativa. Reformer och anpassning till en ny tid ska ske oerhört försiktigt och inte utmana rådande värderingar. Det finns också inom denna politiska och kulturella sfär en del reaktionära grupper som benhårt håller fast vid ett patriarkalt samhälle och inte är beredda att över huvud taget anpassa sig till en modern tid.

Det är alltså möjligt för en organisation som Manif pour tous, som bar fram motståndet mot lagen om äktenskap för alla, att nu ställa ett par hundratusen människor på fötter i ett demonstrationståg i Paris en kulen februarisöndag. Folk åker buss och tåg från hela landet för att visa sin upprördhet mot en regering och en president som för dem representerar en politik som söndrar landet, river ner goda traditioner och experimenterar med radikala politiska modeller.

Katolska kyrkan står bakom och stöder dessa grupper – i varje fall de mer moderata demonstranterna. Kyrkan har alltid varit i konflikt med de sekulära och kulturradikala inom den politiska vänstern. Kyrkan har inte hela den politiska högerns öra men högern, det vill säga UMP, vet att ta stöd av kyrkan när det går att tillsammans med dem vinna röster i kampen mot vänstern och mot socialistpartiet.

Majoriteten fransmän liknar de flesta samhällen i Nordeuropa.De flesta bor i storstäder och är tämligen oberörda av dessa konservativa maktdemonstrationer. Men den konservativa opinionen som upprörs över all form av genderpolitik, feminism och ifrågasättande av de traditionella familjevärderingarna är tillräckligt stark för att stoppa en snabb reformtakt kring flera viktiga frågor som berör homosexuella par som vill ha barn och som skulle skynda på en attitydförändring kring kvinnans ställning i hem- och yrkesliv.

Francois Hollande och hans regering har haft på sin agenda att redan i år lägga förslag om en lag för assisterad befruktning för homosexuella par. Kritiken från de konservativa har fått regeringen att rygga och den säger sig nu vilja skjuta på lagförslaget ett år till. Det troliga är att regeringen inte lägger något sådant förslag alls under mandatperioden fram till 2017. Hollande vill satsa allt på att öka tillväxten i landet och minska arbetslösheten. Inga kontroversiella förslag på andra politikområden får störa honom i det arbetet.

Regeringen har också haft ambitionen att genom skolorna skapa en annan attityd hos barn kring genderfrågor. Även det arbetet stöter på patrull. Den konservativa opinionen gör som alltid. Den plockar fram några exempel som kan verka extrema och skrämmer många föräldrar att tro att barnen utan föräldrarnas kontroll kommer att utsättas för en radikalfeministisk hjärntvätt. Många vanliga familjer upplever också att socialisterna vill ta ifrån dem (= föräldrarna) rätten att fostra sina barn efter sina värderingar. De konservativa ledarna bland politiker, i frivilliga organisationer som Manif pour tous och i kyrkan använder som argument att de försvarar familjernas självständighet och rätt att själva styra sina liv i enlighet med deras sunda och från generationer nedärvda kloka värderingar. Socialisterna pekas ut som utopister som experimenterar med farliga ideologier, sprungna ur hjärnorna på förvirrade amerikanska kvinnliga genusforskare.

Hollande är själv inte särskilt radikal i dessa frågor och när han märker att det finns starkt motstånd mot dessa nya förslag drar han sig tillbaka och ägnar sig åt ekonomi och arbetsmarknadsfrågor istället. De gröna som har två ministrar i regeringen är nu på kollisionskurs med socialisterna men deras ställning är så svag att de inte kan påverka skeendet.

I Frankrike finns ett ord för dessa frågor; sociétal. Med det menas frågor som rör mänskliga värderingar i det lilla livet; kring familjen i första hand. Abort, relationer mellan könen, synen på homosexuellas rätt i samhället. Dessa frågor har enligt fransk politisk tradition egentligen inte så hög status på ett nationellt plan. Nu har ändå de frågorna blivit heta. Socialisterna har försökt att driva på och uppnå ett mer jämställt samhälle. Nu får de motstånd från höger. Regeringen backar och då kommer kritiken från civilsamhällets vänstergrupper. Besvikelsen inom vänstern i landet är nu i någon mening dubbel. Först svek Hollande deras förhoppningar om en mer jämlikhetsorienterad ekonomisk politik. Nu drar han också tillbaka vissa förslag inom området sociétal. Som flera gånger tidigare under sin mandatperiod är Hollande och hans regering klämd mellan två olika politiska världar. Hollande försöker snabbt ta sig bort från sociétal för att återvända till social.