Nu rasar fransmännen

• november 16, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Det råder ingen uppsluppen stämning i Frankrike just nu. Olika grupper demonstrerar sitt missnöje på vägar och på gator och torg. Många är de som rasar i sociala medier. Opinionsmätningar pekar på ett djupt och rekortstort missnöje med regeringens politik. Och ovanpå allt detta förlorade Frankrike första playoffmatchen i herrfotboll mot Ukraina i Kiev igår kväll med 2-0. En usel insats av det franska landslaget. Kan det bli värre?

Redan förra vintern började missnöjet med Francois Hollande att växa i Frankrike. Samtidigt lyckades regeringen skapa förutsättningar för ett mer övergripande avtal på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och löntagarorganisationer. Det skapade ett lugn som gjorde vintern 2012-13 mindre explosiv än vanligt.

Fortfarande är det påfallande få strejker i landet trots nedläggningar av fabriker och ett stort missnöje med regeringens ekonomiska politik. Det är emellertid inte bara industriarbetare och anställda i de statliga företagen som kan ställa till med besvär för vilken regering som helst. Det visar sig nu när bönderna i Bretagne i sina röda mössor går till angrepp mot den föreslagna miljöskatten för tunga transporter. Deras raseri och aktion häromveckan när  bilar brändes på vägar i Bretagne tvingade regeringen att skjuta upp lagförslaget på obestämd tid.

Bönderna och åkarna nöjer sig inte med det. Kampen fortsätter så länge regeringen inte lovar att definitivt dra tillbaka lagförslaget. I dag blockerades många vägar i Frankrike av åkare som demonstrerar mot miljöskatteförslaget.

Samtidigt pågår stora demonstrationer mot regeringens förslag om ändringar i skolornas veckoschema, den gamla konflikten om lediga onsdagar och skola på lördagar. Enligt ett dekret från staten 2008 kortades veckan till fyra dagar för förskola och de lägre klasserna i den obligatoriska skolan från 6 år. Det innebar färre timmar än i de flesta andra europeiska länderna och långa tunga fyra dagar för de små barnen. Regeringens nya dekret, framlagt av den socialistiska regeringen och dess utbildningsminister Vincent Peillon, ökar antalet dagar till fyra heldagar och en halvdag (onsdag förmiddag). Kring detta blir det – naturligtvis – stort rabalder som kring alla förändringar i detta land.

Utöver motståndet mot miljöskatten och veckoschemat i småskolorna har Frankrike genomlevt konflikter med rasistiska förtecken. Attackerna på justitieministern har varit skandalösa och generande för ett traditionellt tolerant folk. Det rör sig förstås om mindre grupper som uppträder så öppet rasistiskt men det pekar på en utveckling mot ökad främlingsfientlighet och även rasism i landet. Jag har senast skrivit om det i förra inlägget här på bloggen – nya undersökningar som visar på en växande rasism bland fransmän.

Hollande och hans regering går nu in i en vinterperiod som garanterat blir het. Den politiska ledningen i landet är försvagad av rekordlåga förtroendesiffror. Det gör situationen än mer besvärlig. Det finns väldigt litet manöverutrymme för ledningen. Den har redan backat i flera frågor, till exempel genom att i varje fall tillfälligt dra tillbaka förslaget om miljöskatt. Nu vet alla regeringens motståndare att det är möjligt att tvinga den på reträtt. Går det en gång kommer det att gå även i fortsättningen, tänker många organisationer som driver särintressen.

Regeringen når framgång på två områden. Dels kriget i Mali som gav Hollande vissa pluspoäng. Dels de frågor som rör mänskliga samlevnad och etik. Lagen om samkönade äktenskap gick igenom trots en oerhörd opposition. Här stod Hollande på sig. Det är inte heller troligt att några tyngre grupper i samhället kommer att tvinga fram en ny stor debatt i frågan. Ett lagförslag som kriminaliserar köparen av sexuella tjänster i linje med den svenska lagstiftningen ska nu behandlas i slutet av månaden i nationalförsamlingen. Detta förslag har också väckt starka reaktioner på många håll, såväl bland konservativa män som hos vissa delar av den feministiska rörelsen. Sannolikt kommer detta lagförslag också att gå igenom i parlamentets båda kamrar.

Regeringen kan alltså vinna segrar i frågor som rör samlevnaden mellan människor. Däremot klarar den inte att stå emot sådan krafter som mobiliseras när det handlar om pengar. Människor slåss mot högre skatter och andra pålagor. Få verkar längre tro att de ekonomiska krav som regeringen ställer på företag eller medborgare leder till en lösning av krisen. Människor tar istället saken i egna händer och slåss för sina intressen.

Det allvarliga i detta läge denna vinter är att det behövs så lite för att den redan ansträngda franska ekonomin ska hamna i ren kris. Det räcker att någon av de vitala delarna av det franska samhällslivet blockeras under några veckor av till exempel en strejk för att regeringen inte ska få fortsatt förtroende av de olika marknadsaktörer som i realiteten styr över nationens egna beslut. Regeringen som å ena sidan vill driva igenom tuffa reformer för att få ordning på ekonomin har inte råd att utmana särintressen som genom sina aktioner kullkastar alla möjligheter att få ordning på denna skuldsatta stat. Francois Hollande balanserar hela tiden på en knivsegg mellan olika intressen. Cirkusnumret är oerhört svårt att utföra. Han lyckas egentligen rätt bra. Problemet är att ingen applåderar hans konstnummer. Alla säger att han borde göra på ett annorlunda sätt. Ett annorlunda sätt som i sin tur delar befolkningen i hur många tolkningar och förslag som helst…