Sådan är rasismen… inom Nationella fronten

• oktober 18, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är viktigt att se att bakom de prydliga fasaderna är högerextra partier inte alltid rumsrena. Vem ska omvärlden tro på? Är han som svingar järnrör eller hon som kallar svarta politiker för apor representativa för sina respektive partier; Sverigedemokraterna och Nationella fronten? Eller är det istället de som styr partierna och säger att de inte är extrema, sexistiska eller rasistiska som vi ska tro på?

Ett nytt fall av skandalös rasism visar sig när en av ledamöterna i ett kommunfullmäktige i Frankrike på sin facebooksida lägger ut två bilder. Den ena föreställer en apa och den andra den svarta justitieministern Christiane Taubira. Under apan står det ”Vid 18 månaders ålder” Under bilden av Taubira står det ”Nu”. Politikern menar alltså att det går att likställa en svart person med en apa.

Politikern förklarar sig i France 2. Jag är inte rasist, förklarar hon. Jag menar att Taubira är en vilde, någon som uppträder som en ociviliserad varelse som lever i skogen.  Som en apa. Därför har hon lagt ut detta bildpar.

Nu har Nationella fronten tvingat politikern att avsäga sig sitt kommunala uppdrag. Det är förstås även för detta parti en pinsamhet att det inför öppen ridå framträder folkvalda med sådan människosyn. Jimmie Åkesson gör något liknande när den typen av händelser inträffar bland partivänner i Sverige.

Det är lätt att glömma dessa exempel på hur rasismen finns ständigt närvarande i högerextrema partier. Det är så lätt att luta sig tillbaka och lita på vad partiledaren säger. Marine Le Pen gör inte dessa övertramp. Hon har i sin kampanj under två år lyckats så väl i  att avdiabolisera sitt parti att hon nu är den populäraste partiledaren i Frankrike. Ungefär var fjärde fransman tycker att hon är värd uppskattning för sina åsikter. Vill var fjärde fransman stödja den här typen av rasism som kommunpolitikern ger uttryck för på sin facebooksida? Naturligtvis inte. Men var fjärde fransman – och säkert fler i framtiden – lyssnar till den tillrättalagda propaganda som partiledningen presenterar i teve. Järnrör och bilder på apor glöms bort och blir oväsentliga när många människor gör sina politiska val. Partiets linje att protestera mot makten och ensidigt förlägga skulden och rikta hatet mot elit och invandrare är ljuv musik i många frustrerade fransmäns öron. De rasistiska angreppen försvinner när människor tolkar partiets hållning.

Ett parti har inte bara en ledning. Den har också en skara politiker på olika nivåer och en större skara medlemmar och aktiva sympatisörer. Dessa människor formar partiet och de kan också när makten väl är nådd ställa krav på mer långtgående åtgärder än de som partiledningen framför i offentliga medier åren före ett eventuellt maktövertagande.

Nationella fronten är i dag ett parti att räkna med. Politologer och politiska journalister vill inte förstora upp partiets ställning i jämförelse med de klassiska partierna, UMP och socialistpartiet. FN har fortfarande en blygsam ställning i både nationalförsamlingen och i regionala och kommunala församlingar. Men FN är tillräckligt starkt i dag för att tas på allvar. Många socialistväljare, även från Parti de gauche som kan jämföras med Vänsterpartiet, strömmar över till FN. Ledningen för UMP, den klassiska center-högerkartellen, flörtar alltmer öppet med FN. Nästan varannan UMP-väljare förordar enligt färska opinionsundersökningar ett närmare samarbete i val med FN.

Franska väljare röstar inte bara på Marine Le Pen. De röstar på partiet och dess aktiva sympatisörer. En allt större skara av människor med brokig bakgrund och till dels mycket extrema åsikter.Det finns all anledning att vara på sin vakt inför framtiden. Nationella fronten vid makten kan innebära överraskningar som ingen utanför extremhögern vill få uppleva.