Hollande spelar ut kortet för intervention i Syrien

• september 9, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Francois Hollande står fast; det blir en fransk intervention i Syrien. Om USA gör det och helst om fler länder stöder den militära insatsen.

Frankrike backar år från år i internationell prestige. Ett land som sitter i FN:s säkerhetsråd och som sedan sekler sett sig som en stormakt får det allt besvärligare att motivera sin höga svansföring i mötet med världens supermakter. Har Frankrike trovärdighet att fortsätta spela en storpolitisk roll politiskt – och militärt?

Frågan debatteras nu i dagarna i de franska politiska kretsarna. Frankrike har ingen politisk trovärdighet utan en ekonomisk styrka, säger de kritiska. Frankrike har en respekterad tradition av att resolut och kraftfullt ta ställning för mänskliga rättigheter i internationella konflikter och ska fortsätta med det. Det är dess ansvar och det ger landet ett stabilt, gott rykte, säger andra politiker och analytiker.

Francois Hollande lutar åt det senare. Han kan vinna inrikespolitiska segrar av att verka vara du och bror med USA:s president. Han kan vinna inrikespolitiska segrar av att göra insatser militärt för freden, för de mänskliga rättigheterna. Men som i kriget i Mali: han balanserar på en skör tråd. Alltför många döda franska soldater och opinionen vänder. En insats som drar ut på tiden hotar också hans ställning. Efter tre månaders krigföring måste han få sin intervention granskad och godkänd av nationalförsamlingen. Efter tre månader och inget avgörande i ett krig lär han inte längre ha en politisk majoritet med sig.

En svår fråga för Hollande är också vad som är målet med en eventuell operation. Han har själv sagt att interventionen bör göras som en markering mot kemiska stridsmedel. Men när ska en sådan intervention vara avslutad? När har markeringen givit effekt? Hur vet USA eller Frankrike detta om inte målet är att avsätta den nuvarande regimen. Hollande har tydligt sagt att det inte är avsikten.

USA kan ha en vidare agenda som är dold för andra nationer i dag. Vill landet gå vidare med fler militära operationer; i Syrien eller i Iran? Hur ska då Frankrike ställa sig? Det är alltid lätt att intervenera, svårare att dra sig ur ett engagemang. Särskilt svårt blir det om flera nationer med olika mål ska försöka samverka.

Franska presidenten och den franska regeringen trycker i dag hårt på den moraliska aspekten av en intervention. Den görs för att statuera ett exempel. Säger vi inte nej till kemiska stridsmedel i dag i Syrien kan det vara fritt fram för Iran eller Nord-Korea, resonerar ledningen i Paris. Det är delvis sant men det är inte hela sanningen. Frankrike har traditionellt stora intressen i arabvärlden och vill inte släppa sitt inflytande där; varken till USA, England eller Turkiet – det senare landet verkar inställt på att interagera mot den syriska regimen. Återigen handlar det om geopolitik och maktkampen mellan olika länder. Ryssland och Kina har förstås också sina geopolitiska intressen att försvara i samma område.

Francois Hollande har varit fast i sin linje sedan han första gången förklarade sig stödja USA:s linje i fråga om intervention i Syrien. För varje dag blir en militär insats alltmer riskfylld. Den syriska regimen har tid på sig att organisera ett motstånd som gör en militärinsats svårare och riskablare ur perspektivet att skada och döda civila i landet. Hollande kan komma att alltmer verka halsstarrig i sin inställning och få en alltmer skeptisk folkopinion i sitt land emot sig. Han vill gärna visa handlingskraft men han vill helst göra det i en bred koalition och han vill inte bli isolerad inom EU. När han för en gångs skull är rak och okuvlig i en politisk fråga så kan det bli hans akilleshäl.