Frankrike har inte råd med miljön

• juli 4, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Miljöfrågorna prioriteras inte i regeringsarbetet i Frankrike. På klassiskt socialistiskt vis kommer den i skymundan när det gäller att driva sysselsättningsfrågan och rädda jobben inom industrin. I förrgår tvingades regeringens miljöminister att avgå.

Delphine Batho har varit miljöminister i drygt ett år. Trots att regeringen består av två ministrar från det gröna partiet EELV placerade Francois Hollande en socialist på det ministerium som borde vara avdelat för de gröna. Delphine Batho är dessutom en politiker som saknar kunskap om miljöfrågorna. Hon har varit en av Ségolène Royals handgångna kvinnor och främst sysslat med frågor om krimininalitet och brottsbekämpning. Hon har flitigt läst på under ett år för att sätta sig in i sitt nya ansvarsområde men klagomålen har varit många från miljöorganisationerna. Delphine Batho har varit en blek miljöminister.

Avskedandet gick snabbt. Batho klagade i en radiointervju över en dålig budget som ger miljöministeriet sju procent lägre budget för 2014. Några timmar senare blev hon kallad till premiärminister Jean-Marc Ayrault som uppmanade henne att ta tillbaka sin kritik av budgeten. Hon vägrade och fick då omedelbart silkessnöret. Philippe Martin heter den nye miljöministern. Han är också socialist men kan ämnet bättre än Batho.

Det är inte första gången under Ayraults första år som premiärminister som andra ministrar klagar i media. Främste bråkstaken har varit Arnaud Montebourg. Han tillhör vänsterflygeln i partiet och vädrar ofta kritik över regeringens  i hans tycke alltför socialliberala framtoning. En del menar att Hollande och Ayrault nu tar chansen att sända en signal till ministrarna att skärpa sig och rätta in sig i leden och att de tar den chansen när det är en svag minister som bråkar. Batho har inte haft tillräckligt stöd i någon falang inom partiet för att kunna försvara sig när hon nu öppet trotsat sin regeringschef.

De gröna klagar högt. De väljer att sitta kvar ett tag till i regeringen men ingen blir förvånad om de lämnar sina två taburetter i höst när budgeten ska behandlas i parlamentet. Socialisterna och de gröna går inte i takt, särskilt inte i miljöfrågan där bland annat de grönas krav på en koldioxidskatt avvisas av socialisterna.

Socialisterna har gjort sitt val. I en tid när budgeten måste stramas åt har partiet satsat på bekämpning av arbetslösheten och vissa pengar till skolan. Det gäller att visa siffror på minskad arbetslöshet redan vid årsskiftet. Miljön får inte samma prioritet. Det är ändå anmärkningsvärt att besparingarna inom miljöministeriet är så påfallande stora. Inget annat ministerium utsätts för så stora nedskärningar.

Francois Hollande är ingen grön socialist. Han är en klassisk industrisocialist. Hans resa under senare år har varit att närma sig mitten i det politiska landskapet. Han betecknas nu i Frankrike snarare som socialliberal än socialdemokrat.. För fem år sedan var han socialist. Hans fagra ord i valrörelsen om att satsa på miljön visar sig lika tomma som Nicolas Sarkozys i valrörelsen 2007. Frankrike har märkbart svårt – oavsett höger eller vänster – att ompositionera sig från klassisk industripolitik till att tänka nytt  kring hållbara lösningar på utmaningarna kring klimat och miljö.