Recession och nu en ny ton från Elyséepalatset

• maj 17, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Frankrike befinner sig i recession. Francois Hollande höll igår en ny presskonferens och tonen blir alltmer skarp. Han blir alltmer traditionellt franskt presidentlik. Pekar alltmer med hela handen. Och han antyder också en kommande regeringsombildning.

Det är sagt av så många och skrivet så ofta på denna blogg; Hollande har ett oerhört litet manöverutrymme när det gäller hanteringen av landets ekonomiska kris. Tonläget är högt till höger och till vänster om honom men ingen har ett bättre svar på frågan hur krisen ska lösas.

Presskonferensen igår visar detta tydligt. Hollande fortsätter sin linje med att dra åt tumskruvarna men ändå försöka ge ett litet utrymme för tillväxt genom att stimulera företagen och inte strama åt mer än absolut nödvändigt i välfärdssystemen som ändå ger hushållen lite utrymme för konsumtion.

Däremot är nu Frankrikes president noga med att inte utmana Angela Merkel.De germanofobiska uttalandena från delar av hans vänsterflygel har försvårat för honom i arbetet med Eurozonens länder och med Tyskland. I varje fall insmyger sig en viss misstänksamhet i Bryssel om hur ambitiös den franska regeringen är i arbetet med att stärka finanserna i landet.

De politiska journalisterna uttrycker sig sedan igår något mer hovsamt mot presidenten än tidigare. Hans mer auktoritativa stil och hans pedagogiska utläggningar om sin politik verkar ändå ha givit viss effekt. Kommentarerna om hans låga opinionssiffror har blivit färre. Det är inte heller längre lika spännande. Det är som om de politiska bedömarna ser att Hollande inte tänker vika ner sig utan outtröttligt fortsätta med sin politik. Förr eller senare måste det komma åtminstone en liten ljusning. Ingen kommentator vill missa möjligheten att vara först med att påpeka att Hollande nu blivit bättre, att landet genom hans politik långsamt kan ta sig upp ur den allra djupaste svackan. Mediedramaturgin går mot att visa mer respekt för presidenten.

Francois Hollande antyder att han så småningom kommer att göra en regeringsombildning. Ingen vet hur och när men spekulationerna landar i en tidpunkt någon gång i höst. Premiärministern, den gamle tyskläraren  Jean-Marc Ayrault lär sitta kvar; den trognaste av de trogna runt Hollande. Finansdepartementet kommer att få en tydligare styrning. Pierre Moscovici är nummer ett i Bercy, som finansdepartementet kallas efter området  i östra Paris där departementet ligger. Han har dock vid flera tillfällen utmanats av den bråkige ministerkollegan i huset, Arnaud Montebourg som från sin vänstersoicalistiska position gör utspel som går tvärs emot både Moscovici och Ayrault. Montebourg måste sluta med sina soloutspel som särskilt handlar om att låta staten styra näringslivet i större utsträckning. Om inte han ändrar sig lär Hollande plocka bort honom ur regeringen.

Hollande kommer säkert också att minska antalet ministerposter. Risken är stor att det går ut över de kvinnliga ministrarna. De har redan en svag position i de departement där de ekonomiska frågorna behandlas. Nu kan de också bli färre till antalet än männen i regeringen. De franska väljarna skulle förmodligen inte heller reagera särskilt starkt om nu en ombildad regering har färre kvinnor än män. Jämställdhetsfrågan är fortfarande märkligt nog marginell i fransk politik.

Det är svårt att sia om framtiden. Jag tror att Hollande långsamt kommer att återta viss terräng i opinionen under sommaren och hösten. Det blir inga stora glädjeskutt uppåt för honom eftersom krisen lär fortsätta att vara djup och oroande. Men en känsla kan sprida sig bland människor att krisen är så svår att ingen president kan bemästra den. Och att Hollande trots allt gör ett försök. Han lyckas inte men han är kanske ändå inte helt oduglig…