Internt gräl om Tyskland i socialistpartiet

• april 28, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

”En oförsonlig egoist” Så stod det först i det franska socialistpartiets nya dokument om Europa. Den sylvassa kommentaren var riktad mot Angela Merkel. Tyskland fick klä skott i en påfallande aggressiv text. Texten justerades efter påtryckningar uppifrån, förmodligen från President Hollande. Men dokumentet har ändå skakat om i de redan kylslagna relationerna mellan Berlin och Paris och hotar indirekt Francois Hollande.

Texten var författad av Jean-Christophe Cambadélis som annars är känd för att positionera sig till höger i  partiet. Denne förlorade förra året valet om posten som partiets generalsekreterare till Harlem Désir och möjligen ser han nu en chans att stärka sina positioner genom att liera sig med vänstern inom PS. Det råder ingen tvekan om att vänsterfalangen nu på allvar börjar frondera mot den rigorösa politik som regeringen för. Vänsterfalangen tror inte på de hårda sparkrav som EU ställer mot länderna i Sydeuropa och som den anser att regeringen medverkar till. Vänsterfalangen kritiserar Tyskland för att driva denna åtstramningspolitik för att själv dra fördel av den.

Vänsterfalangen inom PS känner inte igen partiet som fram till för några år sedan byggde sin identitet på en expansiv ekonomisk politik. Staten ska stimulera ekonomin genom att stimulera konsumtionen. Nu handlar regeringen betydligt mer stramt med åtstramningar inom den offentliga sektorn för att skapa balans i budgeten.

Francois Hollande försökte i början av sin mandatperiod ta stöd av Mario Monti i Italien men han lyckades inte förändra inriktningen på EU:s eknomiska politik mer än i marginalen. Han är helt enkelt oförmögen att betvinga Tyskland som styr EU lika påtagligt i dag som under Sarkozys år vid makten i Frankrike. Hollande inser i dag än starkare än i valrörelsen att han måste gå försiktigt fram i relation till Berlin. Men hans vänsterflygel i partiet bryr sig allt mindre om det. Den ser hur partiets väljare känner en stark antipati mot Hollandes politik. Stödet för regeringen minskar nu också påtagligt i de egna väljarleden.

Socialistpartiet är känt för oförsonliga inre strider. Under åren före och efter 2007 års val var kampen hård mellan olika falanger. Det skedde när Ségolène Royal var partiets presidentkandidat. Nu finns faran att partiet hamnar i nya besvärliga falangstrider. Francois Hollande tvingas förmodligen till viss anpassning till sin vänsterfalang men det innebär ökade spänningar i relationen till Berlin. Hans trovärdighet som president naggas då också i kanten. Driver han en konsekvent linje som president eller påverkas han av kastvindarna inom sitt eget parti?

Flera bedömare menar också att upproret inom PS mot regeringens ekonomiska politik visar att Francois Hollande har tappat greppet om sin egen majoritet. Vänsterpartiet Front de gauche under Jean-Luc Mélanchons ledning är nu öppet i opposition. De gröna drar sig också allt längre från regeringens linje. Och nu vänsterflygeln inom det egna partiet. Situationen är besvärlig.