Nya påven stor medial nyhet i Frankrike

• mars 15, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Världens katoliker har fått en ny påve. Det är förstås en stor händelse i svenska medier men ännu mycket större i Frankrike, ett traditionellt katolskt land. Le Monde.fr toppar konstant med nyheter om Franciskus sedan flera dagar och samma gäller tevestationerna. Två av tre fransmän kallar sig i dag katoliker.

Frankrike är i huvudsak ett sekulariserat land men med vissa tillägg som pekar i en annan riktning. Inget katolskt land har så få besökare i söndagsmässorna, 4.5 procent enligt en mätning från Ifop från 2010.  Däremot säger sig alltså två av tre fransmän vara katoliker vilket får anses vara påfallande högt i ett land med en omfattande muslimsk befolkning, cirka 5 miljoner eller 8 procent. Många fransmän ser sig själva som katoliker ur ett identitetsperspektiv. De är främst fransmän och katoliker av historiska och kulturella skäl. Den franska identitetsdebatten lever och har fått ökad betydelse under senare år i takt med den muslimska invandringen. Katolska värden kan nu bli ett stöd för en del fransmän som motsätter sig ett mer mångkulturellt samhälle. Och de fransmännen är många.

Fransmännen är också starkt kopplade till den republikanska idén om att särskilja stat och religion. I det offentliga samhälleliga livet ska inte religioner ha någon plats. Därför är religionsundervisning i de offentliga skolorna helt otänkbart, inte ens en så kallat objektiv undervisning som i Sverige. Där undervisar också en lärarkår som av tradition till övervägande del röstar vänster och håller starkt på den sekulära skolan. I de privata skolorna däremot råder en annan och mer öppen hållning till religionsundervisning. De allra flesta privata skolor är katolska skolor.

Den katolska kyrkan i Frankrike domineras av människor som tillhör de högre samhällsklasserna och som i högre utsträckning röstar på partier i mitten eller till höger. Det är därför inte förvånande att kyrkan starkt tar ställning för privata skolor och mot samkönade äktenskap. Kyrkan och de troende syns däremot sällan i den politiska debatten som handlar om sociala frågor; om arbetslöshetsbekämpning och en rättvisare fördelning av offentliga resurser. Kyrkans konservativa profil är en förklaring. En annan är säkert att kyrkan enligt den allmänna opinionen inte bör lägga sig i politiska frågor som hör staten och de politiska partierna till. Varför skolfrågan och lagen om rätt för homosexuella att gifta sig skulle vara icke-politiska frågor kan man ju verkligen undra.

Påvevalet blev en stor medial fråga i Frankrike även denna gång men blir den det också i fortsättningen? Frankrikes katoliker styrs av ett råd och inte primärt av en viss biskop. Frankrike är i många avseenden ett alltmer nordeuropeiskt land. Under senare år tvingas Frankrike att söka samverkan mer med Tyskland än med Italien. Det skapas allt tätare personliga och kulturella band med USA, särskilt i den yngre generationen. Nu fick katolikerna en påve utanför Europa och det öppnar säkert för en lite mer pluralistisk kyrka. Men det hindrar inte att den katolska ledarstrukturen blir alltmer främmande för moderna västerlänningar och Frankrike är ett mer modernt land än de flesta andra katolska länder i världen.