Macron vill ha fransk påve

• april 28, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Påven Franciskus är begravd. Nu är 135 kardinaler samlade i Rom för att välja en ny påve. Två tredjedelar av dessa måste rösta på samma kandidat för att denne ska kunna väljas. I allmänhet behövs fyra till sex omröstningar innan den vita röken stiger mot skyn och den nye påven kommer ut på balkongen och tar emot de. troendes jubel på Vatikanens torg. Kardinalerna ska nu först välja datum när de stänger in sig för att välja påve. Sannolikt blir det den 5 maj. Normalt sker två omröstningar per dag. Vi borde veta vem som blir den nye påven den 7 eller 8 maj. President Emmanuel Macron har sagt att han hoppas på fransmannen Jean-Marc Aveline, ärkebiskop av Marseille och utnämnd till kardinal av påven så sent som 2022.

Macron hoppas förstås på en fransk påve. Det skulle stärka Frankrikes geopolitiska ställning, lär han tänka. Marseille är en stad i kris i den franska nationen med orimligt hög brottslighet och starka sociala och ekonomiska spänningar. Marseille sägs vara centrum i landets omfattande narkotikahandel. En påve med kännedom och engagemang för att förbättra situationen i denna stad skulle säkert betyda mycket för Macron eller vilken fransk president som helst.

Ärkebiskopen av Marseille är sannolikt inte huvudkandidaten till ny påve. Den ukrainske presidenten Volodymyr Zelensky ska enligt Le Figaro, ha stämt träff med två kardinaler i samband med sitt besök i Rom i helgen. Dessa båda anses av många vara huvudfavoriter till att besätta påvetronen. Den ene är den italienske kardinalen Pietro Parolin. Denne har kallats för påve Franciskus premiärminister. Han har styrt och ställt i de inre cirklarna i Vatikanen. Han har i en mening stått den nu avlidne påven nära men är till skillnad från den auktoritäre och splittrande Franciskus en mer samlande person. Det finns uppenbarligen en önskan bland kardinaler och andra så kallade pope makers att få en ny påve som är konciliant.

President Zelensky träffade också en annan italiensk kardinal, Matteo Zuppi, som tills nu varit ärkebiskop i Bologna. Denne anses ha stått påve Franciskus nära teologiskt och politiskt. Det innebär dock inte nödvändigtvis att han, som eventuell påve, skulle driva en reformistisk linje. Förhoppningarna om en påve som förenar mer än splittrar kyrkan verkar vara högt ställda. Det vet också det stora antal kardinaler som påven Franciskus hunnit utse och som försvagat de konservativas ställning i kurian. Liksom i samhället i stort i Västeuropa blåser även högervindar inom den katolska kyrkan. Spåren efter 1968 i väst och befrielseteologin i Sydamerika finns kvar men får inte utmana de mer traditionella synsätten som förstärks i dag inom kyrkan. Det vet kardinalerna och kurian, den starka administrativa makten i Vatikanen. Den sekulariserade opinion som hoppas på en starkare anpassning till tidsandan – öppningar mot kvinnliga präster eller vigslar av samkönade par eller en uppmjukning av synen på abort och dödshjälp – kommer att bli besvikna. Katolska kyrkan är auktoritär och månar om att behålla sin värdegrund. Den kommer att fortsätta att ta omsorg om de fattiga och bekämpa materialismen och hyllandet av de rikas överhöghet. Den kommer att fortsätta att tala om livets okränkbarhet och den kommer sannolikt för lång tid framåt att bevara sin traditionella tolkning av begrepp som man och kvinna. En världsvid kyrka kan inte anpassa sig till tillfälliga värderingsförändringar i en del av världen utan måste hålla fast vid sina historiska rötter; bibeln och traditionen. Katolska kyrkan är, trots tecken på motsatsen, ett tungt och ganska orörligt samfund och det får vi leva vidare med.