Algeriet i konflikt med Frankrike

• mars 17, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Det råder i dag ett spänt förhållande mellan Frankrike och dess tidigare kolonialmakt Algeriet. Relationen har varit komplex mellan de båda länderna ändå sedan krigsslutet 1962. Under 1960-talet försökte Frankrike ge detta land fördelar i förhållande till andra länder utanför den europeiska gemenskapen. Det skrevs ett särskilt avtal 1968 som gav algeriska invandrare fördelar. Hundratusentals gästarbetare hade redan flyttat till Frankrike och givits uppehålls- och arbetstillstånd.  Så småningom ledde algeriernas närvaro i Frankrike  till spänningar hos befolkningen. Det skrevs ett avtal 1968 som skulle ge algerierna vissa fördelar. Under senare år ha avtalet justerats flera gånger men algerierna i dag är knappast bättre behandlade än invandrare från andra länder.

Vid sidan om själva migrationsfrågan har också Frankrike gjort närmanden till Algeriets granne Marocko genom att i princip godkänna den så kallade autonomiplan som Marocko presenterat för Västsahara. Denna plan hindrar Västsahara från total självständighet. FN har tvärtemot stött linjen om självständighet. Frankrikes ställningstagande för Marockos hållning i denna fråga som dess president Macron gjorde i anslutning till OS förra sommaren har också ökat Algeriets irritation visavi Paris.

I dag vägrar Algeriets politiska ledning att ta hem medborgare som Frankrike vill utvisa. Några av dem har begått grova brott, bland annat mord, vilket ökat upprördheten i den franska politiska ledningen men också hos en stor del av den franska befolkningen.  Den franske inrikesministern Bruno Retailleau hotar med avgång om inte ledningen i Alger tar emot fler utvisade algerier och släpper en känd fransk-algerier som sitter i fängelse för det som i Paris uppfattas som ett rent politiskt färgat domslut. Algeriet å sin sida uppfattar att Frankrike för en antialgerisk politik och frångår gamla avtal i migrationsfrågan mellan de två länderna.

President Macron befinner sig i en svår politisk situation. Han har tagit risker genom att stärka sin relation till Marocko och höjt rösten mot den algeriska statsledningen. Han pressas samtidigt hårt av den franska högern och ytterhögern som motsätter sig all form av liberalare migrationspolitik. I början av sin första mandatperiod uttalade Macron uppfattningen att den franska kolonialiseringen av Algeriet var ett brott mot mänskligheten och en form av barbari. Detta uttalande fick stark kritik av högern men uppskattades av vänstern och av Algeriet. Han är i dag främmande för att göra ett liknande uttalande. Istället har hans goda relation med detta land förvandlats till en kris som han nu både av utrikespolitiska och inrikespolitiska skäl har svårt att dra sig ur.