I Paris pågår en ständig kamp om herraväldet över idéerna

• februari 19, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Paris i februari är kylslagen. Det är väl 5-6-7 grader i luften på eftermiddagen men det är kallt. Alla bär vinterkläder men somliga sitter ändå ute och äter lunch eller tar en kaffe på eftermiddagen. Bord och stolar på terrasserna tas aldrig bort. Paris lever på trottoarerna även under vintermånaderna.

Paris är inget museum även om en del påstår det. De menar att staden lämnat det bästa bakom sig. Paris var konstnärernas stad fram till andra världskriget. Mellan fransk-tyska kriget 1870-71 och första världskriget fanns kotterierna i Montmartre. Mellan världskrigen samlades målare, kompositörer och författare i Montparnasse. Konstnärerna finns dock alltid kvar. Sedan några decennier tillbaka bosätter de sig i kvarter utanför innerstaden. Det finns fortfarande relativt billiga lokaler för ateljéer och bostäder bland annat i Pantin eller Montreuil som ligger öster och nordöst om staden som en förlängning av det nittonde arrondissemanget. Här samsas de med fattiga invandrare, med knarkarkvartar men också med allt fler av de unga hipsters (bobos på franska) som inte har råd att bo i elfter arrondissemanget och hittar lägenheter utanför stan. Det skapas konst även i dag och parisarna är i hög grad ett skapande släkte. Industrier kan vi glömma i den franska huvudstaden. Nu söker sig folk från olika samhällsklasser till skapande yrken eller start-up-företag.

Min ena dotter och jag gick i dag på förmiddagen till det lilla muséet Maillol  på Rue de Grenelle i sjunde arrondissemanget och såg en liten utställning med tavlor av Nadia Léger, maka till Fernand Léger. Under tjugotalet var hon en del av de välkända konstnärskretsarna i Montparnasse. Det var i ock för sig ett bra tillfälle för dottern och mig att återvända i tavlor och texter till en svunnen tid. Fernand och Nadia målade tavlor och engagerade sig politiskt inom det franska kommunistpartiet. Moskva var centrum och Paris en viktig satellit i väst för marxistisk teori och medelklassens drömmar om ett paradis för arbetarklassen.

Det hänger på en av muséets väggar ett stort fotografi av plenisalen under den första franska kommunistkongressen efter andra världskriget, i juni-juli 1945. Paret Léger var inte ensamma om att bejaka detta parti och dess idéer. I dag tycks det märkligt med tanke på att Sovjetunionen styrdes av Josef Stalin som hade blod på sina händer. Men andra världskriget innebar kampen mot nazismen och Stalin och hans trupper bidrog till att Hitler besegrades. Och den kommunistiska frälsningsläran var förstås inte mer obegriplig för den tidens skapande fransmän än maoismen under 1960- och 1970-talen med Ordförande Maos kulturrevolution. Eller dagens drömmar om en multikulturell västvärld med så kallad normkritisk kultursyn och drömmar om en total nivellering av samhället och en befrielse av alla hinder för hur en människa ska kunna definiera sig.

Historia och nutid möts i de retrospektiva utställningarna. Musée Maillol ger en god möjlighet till reflektion över vår tid och vilken väg den tar. Konstnärerna på Fernand och Nadia Légers tid stred mot totalitarismen i Berlin med idéer från Moskva. Idag strider deras efterföljare mot andra krafter som hotar deras frihet. En frihetslängtan som har sitt berättigande men sannolikt hämtar näring från samma galna inspiratörer som kommunismens företrädare för ett sekel sedan.