Nu faller regeringen Barnier

Nu faller regeringen Barnier 150 150 Tomas Lindbom

Klockan 15 i dag måndagen den 2 december meddelade premiärminister Michel Barnier i nationalförsamlingens talarstol att han utlöser paragraf 49:3 för att utan debatt i parlamentet  försöka driva igenom första delen av sin budget; den som gäller socialförsäkringarna. Hans beslut innebär, enligt vad oppositionen meddelar, att regeringen underställs en misstroendeförklaring med omröstning på onsdag eller torsdag. Följden av denna omröstning förefaller klar: En majoritet kommer att fälla regeringen och därmed också  hindra budgeten från att träda i kraft.

Frankrike har haft, konstitutionellt sett, ett väl fungerande politiskt liv sedan den femte republiken infördes 1958. Den politiska kampen har i grunden förts mellan en höger och en vänster som alternerat vid makten. Vid några tillfällen har presidenten tillhört det ena blocket och regeringen, med stöd av nationalförsamlingen, det andra. Denna form av samboskap har fungerat relativt väl. Presidenten har under dessa perioder främst ägnat sig åt utrikespolitik och regeringen åt inrikesfrågorna.

Macron förlorade sin majoritet i valet till nationalförsamlingen 2022 och i än högre grad blivit minoritär efter valet i somras. Detta har skapat en konstitutionell kris. Skillnaden mot tidigare är att Macron inte tillhört ett höger eller vänsterparti utan stått mittemellan. Till följd av det har en ytterhöger och en yttervänster stärkt sina positioner avsevärt och omöjliggjort för presidenten att utse en regering med majoritet i kammaren.

Premiärminister Michel Barnier kommer säkert att försöka undvika att fällas om några dagar. Han kommer att bearbeta olika partier inom oppositionen men väldigt lite tyder på att han lyckas. Faller han kommer president Macron att tvingas utse en ny premiärminister (Barnier kan teoretiskt sett kallas till baka vid rodret) som ska hantera samma nationalförsamling. Enligt konstitutionen  kan inte nationalförsamlingen upplösas förrän nästa sommar, ett år efter förra valet. Risken är överhängande att också en ny regering går samma sorgliga öde till mötes som den nu avgående.

Det okuvade Frankrike (Jean-Luc Mélenchons parti) kräver sedan månader tillbaka president Macrons avgång. Partiet har inga möjligheter konstitutionellt sett att tvinga fram hans avgång. Däremot kan ju Macron själv utlysa ett nytt presidentval när han önskar. Gör han det? Knappast troligt eftersom han inte själv kan ställa upp för en tredje mandatperiod.

President Macron har genom upplösningen av nationalförsamlingen i somras försatt sig själv i en prekär situation och även skapat en kris för den femte republiken. Han kläms mellan en hårdför vänster och en lika aggressiv höger och blir oförmögen att regera på ett politiskt program. Han har också omöjliggjort för någon politisk gruppering att driva igenom sin politik fullt ut. Högern blockeras av vänstern och mitten, vänstern av mitten och höger och mitten av vänstern och högern…

På onsdag eller torsdag vet vi alltså med bestämdhet vad som sker med den nuvarande regeringen. Då vet vi också om en budget kommer att kunna röstas igenom i år eller bli föremål för omröstning under nästa år. I det senare fallet får 2024 års budget gälla för en obestämd tid under 2025.  Omvärlden, inklusive de internationella långivarna som förser den franska staten med gigantiska lån, tittar på spektaklet och drar slutsatser om tillståndet i Frankrike. Det är inte någon fördelaktig situation för detta land.

Leave a Reply

Your email address will not be published.