Regeringen Barnier kan snart fällas

• november 25, 2024
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Denna vecka ska premiärminister Michel Barnier försöka hitta en politisk lösning på sina konflikter med oppositionen i nationalförsamlingen. Han kommer att driva igenom budgeten med hjälp av paragraf 49:3 vilket innebär att beslutet inte tas i parlamentet utan av regeringen.

Många regeringar under den så kallade femte republiken, skapad av president de Gaulle i slutet av 1950-talet, har använt sig av denna paragraf i konstitutionen. Regeringen kan alltså få igenom lagförslag som inte har majoritet i nationalförsamlingen men öppnar för oppositionen att väcka misstroendevotum och kunna fälla regeringen. Det har visat sig svårare än förväntat att oppositionen lyckas med detta. Ofta är den splittrad och kan inte ens komma överens om att vara emot regeringen på samma villkor.

Frågan är om det ändå inte finns en större möjlighet till en enad opposition för närvarande. Nationell Samling under Marine Le Pens ledning och Den nya Folkfronten (de fyra vänsterpartierna) har i hög grad samma syn på vad som brister i regeringens politik. De är emot regeringens ambition att strama upp budgeten med högre skatter och åtstramningar men vill också riva upp det förslag om pensioner först vid 64 års ålder som en tidigare regering, under premiärminister Elisabeth Borne drev igenom,  för övrigt också med hjälp av paragrafen 49:3.

Michel Barnier har i dag, måndag, redan börjat sina samtal med oppositionen. Marine Le Pen kom tidigt på måndagsmorgonen till Matignon, premiärministerns palats, och samtalen planeras vara avslutade på torsdag när företrädare för kommunisterna gör sitt besök. Sannolikt hoppas Barnier i första hand kunna påverka Marine Le Pen att inte rösta mot regeringen vid en misstroendeomröstning. Mycket talar dock för att hennes parti nu väljer att förena sig med vänstern för att visa musklerna. Dess väljare kan sannolikt inte acceptera att partiet böjer sig och framstår som mindre stridslystet än vänstern.

Nyligen genomförda opinionsundersökningar visar att väljarna allmänt uttrycker ett allt större missnöje med den nya regeringen. Sedan september månad har antalet som säger sig vara nöjda med Barnier och hans politik sjunkit från 45 till 36 procent. Allt fler väljargrupper vill också att regeringen fälls i en misstroendeomröstning. Bland arbetare, offentliganställda och arbetslösa till exempel anser nu 79 procent att det vore rätt att fälla regeringen. Inte bara den yttersta vänstern utan även Socialistpartiets väljare är i hög grad positiva till att nationalförsamlingen röstar bort Barniers regering (73 procent).

President Macron spelar efter nyvalet i somras en betydligt mindre framträdande roll. Han får uppmärksamhet för uttalanden i utrikespolitiska frågor men är knappast synlig inom inrikespolitiken. Ur sitt eget perspektiv måste hans val att upplösa nationalförsamlingen efter mittenpartiernas svaga insats i EU-valet ses som en närmast katastrofal åtgärd. Han gjorde en felbedömning som därefter kostat honom en stor del av hans inflytande över fransk politik. Franska väljare  har i flera år stått på kollisionskurs med honom och hans partier i mitten. Nu är det så uppenbart att partier långt ut på kanterna i politiken styr och när de bestämmer sig för att gemensamt fälla en regering kan de enkelt göra det. Michel Barnier, en moderat högerpolitiker, balanserar på en knivsegg och hoppas att undvika ett öppet nederlag den närmaste tiden. Lyckas han sitta kvar blir konsekvensen att hans budget urholkats och att en redan genomförd pensionsreform plockas isär. Eller så fälls han och hans regering och Frankrike får leva med en ny regeringskris, minskad respekt bland EU:s ledande politiker och hos den marknad som lånar till en stat med ett ständigt ökande budgetunderskott.