Premiärministern talar

• oktober 1, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Den nye premiärministern Michel Barnier talade i dag i nationalförsamlingen. Han talade länge, 90 minuter. Han la fram sitt politiska program för ledamöterna i församlingen och för franska folket genom tv-apparaterna. Ett tal som knappast entusiasmerade någon men antagligen var det också meningen. Det gällde för premiärministern att söva särskilt yttervänstern och ytterhögern så att han åtminstone skulle kunna undvika en misstroendeomröstning i nära framtid.

Michel Barnier befinner sig i en ytterst besvärlig situation med ett regeringsunderlag som faktiskt är sämre än de partier som finns representerade i hans regering. I den sitter ledamöter från hans eget parti Republikanerna, ifrån Macrons Ensemble pour la République och ifrån mittenpartiet MoDem. Ändå kan han inte lita på stödet från Ensemble. Dess gruppledare i nationalförsamlingen är Gabriel Attal, förre premiärministern med ambitioner att bli näste president efter valet 2027 och numera illojal mot president Macron när det passar. Han skulle kunna tillåta sig att av taktiska skäl ställa premiärministern och hans regering inför ett misstroendevotum eller i varje fall pressa regeringen till besvärliga eftergifter. Ytterhögern och vänstern är helt klart beredda att rösta bort Barnier så fort ett taktiskt lämpligt läge uppstår.

Barniers tal var alltså ett sömnpiller med  tonvikten på allmänna formuleringar. De löften han kom med var i hög grad presenterade på ett påtagligt vagt sätt. Lyssnaren fick känslan av att han inte ville precisera sitt program med konkreta förslag. Tänk om alltför många ledamöter i kammaren opponerade sig i någon fråga och hotade med misstroendevotum.

Mathilde Panot, gruppledaren för Det okuvade Frankrike, lovade i alla fall misstroendeförklaring redan i sitt tal i dag. Hon och hennes parti kommer även att söka vinna parlamentets stöd för att avsätta presidenten.

Michel Barnier ska ha en eloge för sin ansats att söka stöd för en ganska bred politisk linje. Han varnade för stort underskott i statsfinanserna, 6 procent av BNP. Han lovade att minska underskottet till 5 procent till 2025. Samtidigt ville han tidigarelägga en ökning av minimilönen med 0,2 procent till november månad. Han undvek att tala om skattehöjningar men däremot om besparingar i budgeten.

Partierna i nationalförsamlingen är inte överens om mycket och det är svårt att se att premiärministerns vädjan om dialog och samarbete kommer att fungera. Fransk politik fungerar inte som parlamentariska demokratier med traditionellt sätt många partier. I ett land som Sverige finns en vana att kompromissa och finna lösningar över partigränserna. I Frankrike har den sittande majoriteten ansett sig ha rätten att driva igenom sina förslag mer eller mindre ograverade. I det komplicerade parlamentariska läge som nu uppstått är risken stor att alla blockerar varandra och att regeringen efter ett tag tvingas avgå.

Den närmaste månaden får utvisa hur det går för den nye premiärministern. Nationell Samling har deklarerat att den för närvarande inte röstar med vänsterns krav på regeringens avgång. Men hur länge dröjer det innan Marine Le Pen väljer en annan strategi?