Michel Barnier ny premiärminister

Michel Barnier ny premiärminister 150 150 Tomas Lindbom

Strax efter lunch i dag, torsdagen den 5 september, stod det klart att republikanen Michel Barnier blir näste premiärminister. Vi har alla följt denna närmast plågsamma process för Emmanuel Macron att ta fram ett namn på en regeringschef med vissa förutsättningar att sitta kvar under en viss tid på posten. Jag skriver ”en viss tid” eftersom det parlamentariska läget fortsätt är prekärt för vem som än tar på sig rollen. Vänstern kommer att reagera starkt emot Macrons val av premiärminister. Kanske kommer Nationell Samling att avstå från att rösta bort regeringen vid första bästa tillfälle.

Michel Barnier står till höger om alla tidigare förslag på premiärministerkandidater. Han kommer ur en småföretagarfamilj,  med rötter i gaullismen. Han valdes redan i slutet av 1970-talet in som ledamot av nationalförsamlingen. Han har varit minister under såväl Jacques Chirac som Nicolas Sarkozy. Han är en idog försvarare av ett starkt EU. Bland annat fyllde han rollen som förhandlare för unionen i samband med att Storbritannien lämnade den. Barnier var också en av kandidaterna i Republikanernas primärval till presidentvalet 2022.

Michel Barnier är en klassisk högerpolitiker. Han är marknadsorienterad med allt vad det innebär av avståndstagande till låg pensionsålder och ökade bidrag. Han har lagt fram långtgående förslag på att hindra ökad invandring, mer radikala förslag än president Macrons. Barnier har, till skillnad från Xavier Bertrand, en mer mittenorienterad politiker i samma parti, varit mindre dömande mot Nationell Samling. Det innebär dock inte att han skulle öppna för samarbete mot Marine Le Pens parti.

Sannolikt har Barnier fått uppdraget därför att han inte provocerat Nationell Samling som Xavier Bertrand gjort. Det är också rimligt att anta att Macron till slut insåg att han måste söka en premiärminister som är tydligt höger. Han lyckades inte med uppsåtet att spräcka vänsteralliansen (Den nya folkfronten) vilket ledde till att han måste hitta en kandidat som kunde accepteras, om än motvilligt, av Marine Le Pen. Nu återstår det att se hur hon och hennes parti reagerar på valet av ministrar och det program som Michel Barnier kommer att presentera för nationalförsamlingen. Det återstår många hinder på vägen. När folkfronten lägger sitt misstroendeförslag, vilket lär ske ganska snart, får vi se om Nationell Samling väljer att avstå eller stödja vänstern.

 

1 comment
  • Leif Mohlin

    Som vanligt mkt insiktsfullt. Det är som alltid i fransk politik extremt mycket som står på spel och samtidigt ändras mycket lite som du var inne på igår. Du formulerar det väl i att Macron ville spräcka folkfronten. Man kan också säga att Macron spelade upp bollen i smash läge för vänstern så de hade återigen kunnat bli en progressiv kraft i det franska samhället. Men uppenbarligen klarade de inte att manövrera utifrån sitt styrkeläge till vettiga ompromisser så hamnar de nu i en oppositionell roll. Och talar om att Macron är odemokratisk i höga ord. Möjligen kan detta vara en fördel inför Presidentvalet. Men för mig låter det som ett gäng gnällspikar- och där finns i grund o botten många vettiga politiker. Synd!!

    Det positiva med detta val är väl att Barnier är duktig på kompromisser, kommunikation och förmåga att röra sig framåt politisk jobbiga processer.

Leave a Reply

Your email address will not be published.