Olympiska spel och regeringskris

• augusti 22, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Mellan nationaldagen den 14 juli och slutet av augusti brukar ett stilla lugn lägga sig över Frankrike. Fransmännen vårdar sina semesterledigheter och de politiska aktiviteterna minskar påtagligt. Samtalen pågår men på ett makligare sätt. Vattnet kluckar mot fritidsbåten, barnen skrattar på badstränderna och de långa måltiderna i sommarhusens trädgårdar tar bort en del av frenesin. Republikens president förväntas arbeta som vanligt. François Hollandes första sommarsemester ansågs för lat och för lång. Redan då började hans opinionssiffror att dala. Men de andra politikerna har faktiskt rätt att ta lite ledigt några veckor i augusti.

I år har inget varit sig riktigt likt på grund av de olympiska spelen. Nu blev de en framgång och väldigt lite störda av våld och terror. Macron och hans regering som efter förlusten i valet till nationalförsamlingen saknar politiska befogenheter har synts mer än vanligt och sannolikt plockat en del poäng på de franska atleternas goda idrottsresultat. Och Paris dansade och log med alla besökare från världens olika länder.

Å andra sidan har redan det politiska dödläget i parlamentet hängt över Frankrike och nu är krisen på väg att utlösas på riktigt. Den expeditionsministär som leds av Gabriel Attal kan inte sitta särskilt länge. Macron har lovat att snart utse en ny premiärminister och därmed en ny regering. Frågan är hur det ska gå till och hur länge en sådan regering kan sitta.

Först en kort påminnelse om läget efter valet i juli. Macrons tre stödpartier i nationalförsamlingen förlorade ytterligare inflytande i förhållande till valet 2022 som redan var ett bakslag. Den nya folkfronten (Det okuvade Frankrike är största parti av fyra som ingår i denna folkfront) har blivit största grupp följt av Macrons tre stödpartier och Nationell Samling på tredje plats. Macrons tre stödpartier fick bara 166 av de 577 mandaten i nationalförsamlingen vilket gör det ytterst problematiskt för republikens president att forma en regering som ens kommer i närheten av majoritet bland ledamöterna. Hans eget parti Ensemble fick för övrigt bara 99 mandat.

I dessa dagar driver nu partierna ett rent tjuv- och rackarspel för att skaffa sig ett så bra utgångsläge som möjligt för att nå premiärministerposten eller skaffa sig annat politiskt inflytande. Den nya folkfronten driver på hårdast och särskilt Det okuvade Frankrike, det mest radikala av de fyra partierna. Gemensamt begär de fyra att deras gemensamma premiärministerkandidat Lucie Castets blir vald. Det okuvade Frankrike hotar som enda parti inom Folkfronten att begära att Macron avgår som president om han inte tillmötesgår deras krav. Det förekommer också hot från vänsterns sida att formulera misstroendevotum mot någon annan premiärministrar som Macron kan tänkas utse.

Allt är förstås ett maktspel. Macron som rent konstitutionellt är den som utser premiärminister kan inte gå vänstern till mötes genom att välja Lucie Castets. Det vore ett bakslag för honom. Han har redan visat svaghet genom att utlysa nyval och förlorat det. Spekulationerna om lämpliga kandidater för honom är spretiga men pekar mer mot hans vänster- än högerflygel. Hollandes siste premiärminister, den mer moderate socialisten Bernard Cazeneuve har förts fram som ett möjligt men ändå osannolikt namn. I en väljarmätning som jag såg häromdagen vill en majoritet fransmän se att Gabriel Attal sitter kvar.

Macron måste också inse att Nationell Samling ändå har en stark ställning i nationalförsamlingen. Partiet har tillsammans med en utbrytargrupp från Republikanerna trots allt 142 mandat, endast 24 platser färre än Macrons tre stödpartier. Det finns starka politiker inom hans Ensemble som tidigare tillhörde högerpartiet Republikanerna och som skulle kunna överbrygga en del av motsättningarna mot ytterhögern. Frågan är om det heller är möjligt för Macron. Trots allt har valrörelserna till EU-parlamentet och till nationalförsamlingen handlat mest om att hålla rågång mot Nationell Samling och då kan Macron knappast skaffa stöd från dess parlamentsgrupp i regeringsfrågan.

Emmanuel Macron är alltså klämd mellan sköldarna och alla undrar hur han ska trassla sig ur den situation som han själv försatt sig i. I morgon fredag och på måndag träffar han oppositionen. Därefter kan vi möjligen få ett första svar. Inte det sista. Regeringsfrågan kommer sannolikt att förfölja honom i varje  fall under det närmaste året.