En orolig sommar

• juli 17, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

När den franska nationaldagen, den 14 juli, passerat brukar en påtaglig sommarstiltje lägga sig över det politiska livet. Under den nuvarande presidenten med ett maniskt förhållande till arbete har det inte gällt i samma utsträckning. Ministrar har avkrävts att ta sin semester i Frankrike eller dess omedelbara närhet för att kunna ansluta vid minsta kris. Själv har han ofta förlagt möten med utländska statschefer på sitt officiella sommarställe i södra Frankrike. Läget är än mer uppskruvat i år. Nu börjar OS vilket slår sönder alla förhoppningar om några mer avspända veckor för president och regering. Särskilt handlar det om säkerhetsläget. Häromdagen knivhöggs en militär av en enskild person vid järnvägsstationen Gare de l´Est mitt i Paris. Det sänder vågar av oro hos många ansvariga och många medborgare.

Läget är alltså komplicerat och president Emmanuel Macron har sannolikt bidragit påtagligt till detta genom att ha utlyst nyval till nationalförsamlingen. Med ett komplicerat resultat av detta val har det också blivit  totalt lås i försöken att få fram talman och utskottsordföranden i kammaren och i bildandet av en regering.

Frankrike har inte övat sig i parlamentarism sedan 1958 när den fjärde republiken ersattes av den femte. Nationen fick ett styrelseskick där presidentmakten dominerat och parlamentet snarare uppfattats som ett stöd till statschefen i dennes maktutövning. Detta styrelseskick har fungerat över förväntan i 66 år men frågan är om det inte kommit till en punkt när en författningsrevision står för dörren. Det okuvade Frankrike med Jean-Luc Mélenchon i ledningen har länge krävt införandet av en sjätte republik med större inslag av parlamentarism. Nu kan denna utveckling påskyndas av att partigrupperna är fler i den nyvalda nationalförsamlingen och framförallt oeniga. Det är helt omöjligt att få till stånd en regering som har stöd i kammaren.

Dessutom, vilket är rätt utmärkande för franskt politiskt liv, råder starka motsättningar inom de olika blocken. Framförallt gäller det Den nya Folkfronten som har en svår inre konflikt mellan främsta Socialistpartiet och Det okuvade Frankrike. Det visar sig att Folkfronten bland de fyra partier som ingår däri inte kan enas om vare sig en talman eller en premiärminister. Möjligen lyckas dessa partier komma överens om en talmanskandidat till i morgon när omröstningen ska ske. Konflikten inom Folkfronten visar hur oeniga dessa partier i koalitionen är när målet att stänga ute Nationell Samling är uppnått och det gäller att enas om egna företrädare och om en gemensam politik.

Blocket som stöder president Macron lider också av besvärande slitningar. Det är känt att premiärminister Gabriel Attal och inrikesminister Gérald Darmanin inte drar jämnt. De vill båda bli Macrons efterträdare som republikens president och de talar också till delvis olika väljargrupper i mittendelen av det politiska landskapet. Attal har sin bakgrund i Socialistpartiet och Darmanin i högerpartiet Republikanerna. Endast Nationell Samling kan sitta och titta på. Det partiet har genom valet hindrats från att kunna kräva regeringstaburetterna men bidar sin tid. Ju mer kaotisk konflikten inom de andra blocken utvecklas, desto bättre på sikt för Marine Le Pen, Jordan Bardella och de andra i det partiet.

Macron vill kunna styra regeringsbildningen trots att hans block har färre mandat än Folkfronten. Detta block vill bilda ett samboskap med Macron, bilda regering och sedan självfallet punktera Macrons makt.

För närvarande har Frankrike en expeditionsministär som innehåller samma ministrar som den regering som lett landet sedan Gabriel Attal valdes som premiärminister för ett halvår sedan. Bedömare i Paris menar att den kan sitta över OS. Därefter måste landet få en regering som kan ta itu med alla de politiska frågor som väntar på sin lösning. Inte minst ska en ny budget klubbas i höst.