Mot en gemensam höger i valet

Mot en gemensam höger i valet 150 150 Tomas Lindbom

Det händer mycket i den begynnande valrörelsen i Frankrike. Söndagarna den 30 juni och 7 juli ska partierna ställa upp i ett val till nationalförsamlingen som är den ena av två kamrar i det franska parlamentet och som är direktvald av folket. Som är allmänt känt har president Macron upplöst nationalförsamlingen. Nu försöker partierna i all hast att utveckla koalitioner som ska gynna inte bara dem som enskilda partier utan också stärka vänstern, mitten eller högern beroende på politiska preferenser.

Högern har aldrig kunnat enas eftersom den varit delad i dels en så kallad extremhöger med rötter tillbaka till 1800-talet men i modern tid med kopplingar till Vichyregimen under andra världskriget och försvaret för ett fortsatt franskt Algeriet och en så kallad republikansk höger med närhet till General de Gaulle och befrielsen av Frankrike från Tyskland 1944. Denna skarpa gräns tenderar sedan flera år att suddas ut. Den som läst min blogg har säkert noterat att jag förutspått en förening av extremhögern och den republikanska högern även om detta skulle ta lång tid. Nu har Nationell Samling haft stor framgång i EU-valet och tvingat fram Macrons beslut om att upplösa nationalförsamlingen. Detta föranleder att högerflygeln inom Republikanerna i dag har sagt sig vilja ingå en valallians med Nationell Samling. I en tv-intervju vid lunchtid sa ledaren för Republikanerna, Éric Ciotti, att han ville se en sådan valallians. Han har dock omedelbart blivit hårt kritiserad av en rad andra ledare inom det republikanska partiet. Detta parti har sedan tidigare varit svårt splittrat. En del av dess ledare har under de gångna åren anslutit sig till Macron. Andra har framhärdat i tanken att Republikanerna bör hålla en självständig linje, i opposition mot både Macron och Nationell Samling. Ciotti och flera andra har däremot dragit sig alltmer mot tanken att samarbeta högerut. Ingen vet nu hur dramat inom Republikanerna slutar. Möjligen bryter partiet samman redan under denna valrörelse.

Samtidigt har förhandlingar pågått sedan igår kväll mellan Nationell Samling och det andra ytterhögerpartiet Reconquête (Återerövring), företrätt av Éric Zemmour och Marion Maréchal om en valallians. Förhandlingarna har idag på eftermiddagen resulterat i ett nej från Nationell Samlings sida till ett närmare samarbete i valkretsarna. Det finns flera möjliga orsaker till att Nationell Samlings ledare säger nej. Ett av skälen kan vara att relationen mellan dem och Éric Zemmour är dålig. Nationell Samling vill helst spela rollen av ensamt parti inom ytterhögern. Därför tackar partiet nej till valsamverkan med Reconquête. Enskilda politiker från andra högernationella partier och rörelser kan få åtnjuta stöd i någon form av valsamverkan men inte ett parti. Uppenbarligen ser Nationell Samling också positivt på ett närmande till Republikanerna. Det vore ett viktigt genombrott för Marine Le Pens medvetna arbete på att avdiabolisera Nationell Samling. En samverkan med Republikanerna vore detsamma som att hennes parti inte längre uppfattas som extremt utan som en naturlig del av den franska demokratin.

I senare blogginlägg kommer jag att beskriva läget för vänstern och för Macron och hans samarbetspartier. Det är ont om tid för alla. På söndag är det bara två veckor till valet och de flesta partier har inte hunnit planera för detta val rent strategiskt. Under dessa juniveckor 2024 skrivs i sanning fransk politisk historia.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.