EU-val är inte som vanliga val

• maj 28, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Vi brukar konstatera att EU-val i Sverige får en annan utgång än riksdagsval. Det är sant även i Frankrike men självfallet är bilden delvis annorlunda eftersom Frankrike har ett antal val med olika profil. Det går att säga att fransk demokrati bättre speglar olika folkopinioner beroende på vilka församlingar som ska väljas. Medborgarna går oftare till valurnorna och vid separata tillfällen; kommunalval, val till departement och regioner, val till nationalförsamlingen, val till EU och framförallt direktvalet om en president för hela nationen.

Nu gäller det EU och då kommer vissa frågor i fokus. Utrikespolitiken – som alltid är viktigare i Frankrike än i Sverige – spelar roll. Det ryska anfallskriget i Ukraina och stödet till Ukraina har en avgörande betydelse genom att Nationell Samling och Éric Zemmours parti Reconquête har en förhållandevis välvillig inställning till Ryssland. Partierna stöder Ukraina men vi vet hur nära relationerna var mellan Vladimir Putin och Marine Le Pen så sent som i presidentvalet 2017. Éric Zemmour har betonat att varje land sköter sitt. Han är nationalist ut i fingerspetsarna. Ryssen är ryss, fransmannen är fransk och ingen utifrån ska ha några synpunkter på det…

Synen på kriget i Ukraina blir därför avgörande i valkampen som nu pågår i Frankrike. Macrons främsta representant på sin EU-lista, Valérie Hayer, bankar in detta tema dag efter dag. Nationell Samling är inte demokratiskt pålitlig eftersom partiet inte helt och fullt ställer upp på det program som hennes parti företräder. Det finns svagheter i hennes resonemang eftersom Macron själv länge var inställd på att förhandla med Putin och att regeringen inte i alla lägen har varit frikostigast med ekonomiskt stöd till Ukraina. Ju närmare valdagen den 9 juni närmat sig, desto mer uttalat positiv har han blivit i fråga om ekonomiskt – och militärt – stöd till Ukraina.

De gröna är inte starkare enligt valmätningarna i detta val jämfört med senaste valet till nationalförsamlingen. Det finns mycket i EU:s miljöpolitik som stör många fransmän. Nationalismen är så stark i denna befolkning att det inte är så enkelt att dra fördel av det argument som har framgång i Sverige: Miljöfrågan måste lösas på EU-nivå och inte på nationell nivå.

En ny spännande motsättning har uppstått mellan de EU-vänliga socialisterna under Raphaël Glucksmanns ledning och Valérie Hayer. Förmodligen blir Hayers lista den näst mest framgångsrika i valet, efter Nationell Samlings, men Glucksmann närmar sig. Förklaringen till att socialisterna som legat så illa till sedan president François Hollandes svaga år som president 2012-17 kan förklaras med att så många medborgare är trötta på Macron. Den radikala vänstern under Jean-Luc Mélenchon skrämmer den mer socialliberala och socialdemokratiska folkopinionen. Glucksmann erbjuder en återgång till en EU-vänlig och allmänt reformistisk vänster. I EU-valet, som har ett proportionellt valsystem, ges möjlighet att markera missnöje med Macron och det avgör inte heller vem som ska bli landets president.

Frankrike kommer under alla omständigheter att skicka en delegation till Bryssel och Strasbourg som har en stark nationell prägel. Jordan Bardella och hans lista från Nationell Samling kommer säkert att få minst 30 procent av rösterna. Ingen annan lista lär få mer än 20. Det blir spännande att följa fortsättningen för Raphaël Glucksmann och den mer socialdemokratiska delen av vänstern och hur väl den kan utmana Macrons parti inför presidentvalet och valet till nationalförsamlingen 2027.  Inget är självklart. Fransk politik är alltid oförutsägbar.