Macron tänker ”skicka grabbar till Odessa”

• mars 15, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Klockan var tre på morgonen och några journalister stannade kvar i samtal tillsammans med nattugglan Emmanuel Macron. Enligt en journalist på tidningen Le Monde ska han ha sagt under denna nattliga stund att han år 2024 skulle skicka grabbar till Odessa. Mot bakgrund av andra uttalanden som han gjort under den senaste tiden blev detta ännu en signal om att den franske presidenten tydligt och klart skärpt tonen i konflikten om Ukraina. Men har han gått för långt när han så tydligt påstår att det nu är dags att placera fransk trupp mitt i kriget?

President Macron har ambitionen att spela rollen av ledare inom EU och en dominerande aktör i alla större konflikter i världen. Han följer i det avseendet sina föregångare på presidentposten. Det blir samtidigt alltmer uppenbart att Macron tenderar att byta ståndpunkt ganska ofta och även med åren som president intagit åklagarrollen på ett sätt som retar en och annan av hans kollegor i andra länder.

Macron utmärkte sig för en påfallande konciliant ton i början av det krig som Ryssland fört mot Ukraina. Han talade om vikten av förhandlingar. Han var heller inte benägen att bidra med ekonomiskt och militärt stöd i samma omfattning som andra länder i Västeuropa. Det hindrar inte att han nu skaffat sig en hög svansföring. Han har angripit andra europeiska ledare, inte minst förbundskansler Olaf Scholz i Tyskland för att vara närmast skamligt återhållsam i stödet till Ukraina. Enligt beräkningar är det franska stödet i euro räknat mindre än det tyska.

Den franska presidenten och regeringen har i alla händelser svängt i sin retorik och menar att fred i västra  Europa bara kan upprätthållas genom en ukrainsk seger mot Ryssland, i Ukraina. De ryska attackerna mot den sydukrainska hamnstaden Odessa, en central punkt i kriget, blir avgörande i den macronska retoriken och hans uttalanden om att ”skicka grabbar till Odessa”.

President Macron tar nu åter på sig ledartröjan i EU. Han har nu  först anklagat en rad regeringschefer i Västeuropeiska länder för att inte ta sitt ansvar. Närmast kommer han att träffa dem han anklagat för att skapa enighet kring en mer aktiv politik för Ukrainas försvarskrig mot Ryssland. Häromdagen bjöd han in en tysk minister som råkade befinna sig i Paris till samtal i Elyséepalatset. Idag, fredag, träffar han Olaf Scholz i Berlin men också Donald Tusk, den nye polske premiärministern. Med sin charm och sin retoriska förmåga kommer han nog att nå ganska långt i försoning och mot en gemensam linje, en linje som innebär större insatser, ekonomiskt och militärt från Västeuropas sida.

Det finns också inrikespolitiska vinster att hämta för president Macron. Det stundar ett EU-val och i alla mätningar hittills går det dåligt för hans parti Renaissance.  Nationell Samling leder i senaste mätningen med tretton procent över Renaissance. Macron och hans toppkandidat på EU-listan, Valérie Hayer, har av naturliga skäl gjort Nationell Samling till huvudmotståndaren men framförallt utmålat detta parti som opålitligt i relation till Ryssland och Vladimir Putin. Det är inte heller svårt. Marine Le Pen har ett minst sagt problematiskt förflutet till Putin som hon hyllat tidigare och fått ekonomiskt stöd ifrån. Kan Macron koppla sin nya mer aktivistiska politik mot Ryssland och dess krig mot Ukraina till den inrikespolitiska debatten mot Nationell Samling finns det möjligheter att i alla fall krympa avståndet upp till detta parti.

Medias roll i beskrivningen av Macrons förhållande till kriget är inte oväsentligt. Jag noterar hur påfallande välvilligt som journalister och politiska experter beskriver Macrons turer i Ukrainafrågan. Det kunde ha låtit annorlunda. Hur rimligt är det av landets president att släppa ett uttalande där han helt frankt påstår att franska soldater inom kort ska skickas till strider mot ryssarna? Här verkar många i det stora mediebolagen välja silkesvantarna i hanteringen av den frågan liksom hur Macron på ett ganska fräckt sätt väljer att anklaga sina europeiska grannars ledare för att inte ställa upp tillräckligt för Ukrainas sak.