Debatt om Rysslands krig i Ukraina

• mars 20, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Sedan krigsutbrottet 2022 med Rysslands invasion av Ukraina har det pågått en debatt i Frankrike om rätta vägen för att bekämpa ockupanten och stödja det land och folk som utsatts för aggressionen. Valrörelsen inför EU-valet handlar i hög grad om Rysslands anfallskrig i Ukraina.

Motsättningarna mellan partierna i Ukrainafrågan har inte varit tydliga. Svårigheten för väljarna ligger i att partierna delvis flyttat sina positioner och dolt detta med skickliga retoriska grepp.

I tidigare inlägg på denna blogg har jag visat hur president Emmanuel Macron flyttat sig från en form av förhandlingsposition under främst 2022 till löften om fransk trupp på ukrainsk mark som särskilt uttryckts under de senaste veckorna. De mest kända exemplen på detta har för det första varit hans kritik av tyske förbundskanslern Olaf Scholz för att inte ha bidragit tillräckligt med vapen och ammunition. För det andra har media noterat hans rätt märkliga nattliga uttalande i närvaro av en journalist från Le Monde som citerade honom med orden ”Jag ska skicka grabbar till Odessa”. Macron som ofta hånats för sin politiska linje en même temps (på samma gång) har i denna stora internationella fråga visat prov på olika positioner under två års tid.

Det högerradikala Nationell Samling har också framstått som oklart. Partiet har haft ett påtagligt och finansiellt stöd av Putin under sina senaste valrörelser och uppenbarligen påverkats av detta i sin östpolitik. Det var också tydligt under 2022. I dag är tonen annorlunda men det är svårt att förstå hur långt partiet vill gå i militärt stöd till den ukrainska ledningen. Macron tvingar också Nationell Samling att visa en klarare linje genom att själv höja tonläget mot Ryssland. Den franska presidenten kan ha inrikespolitiska skäl för att påstå att han vill sända trupp till försvar för Ukraina. Han kan på detta sätt lyfta upp Marine Le Pens och hennes partivänners tvivelaktiga förflutna tillsammans med Vladimir Putin och även gå ett steg längre; ifrågasätta Nationell Samlings demokratiska trovärdighet.

Vänstern är splittrad. Efter presidentvalet 2022 lyckades fyra vänsterpartier, La France Insoumise under Jean-Luc Mélenchons ledning, de gröna, socialisterna och kommunisterna enas i koalitionen Nupes som rönte stora framgångar i valet till Nationalförsamlingen en månad efter presidentvalet. Denna koalition har nu spruckit lagom till Europavalet. Det är inte så konstigt. La France Insoumise har en annan hållning i de flesta frågor på internationell nivå, inte minst inom EU. Partiet vill ha fred i Ukraina så snart som möjligt. Dess företrädare kräver att den franska positionen ska vara att driva på för förhandlingar och står i motsatsställning till de dominerande partierna i EU-parlamentet och ledningen i kommissionen. La France Insoumise är ett nationellt orienterat parti. Manuel Bompard, en av partiets ledande företrädare, sa bland i en intervju att han inte vill se Ukraina som medlem i EU. Som skäl anförde han att Ukraina skulle hota den franska jordbruksproduktionen ännu mer som en del av den europeiska gemenskapen. Detta radikala vänsterparti må rasa mot Nationell Samling men i verkligheten finns också viktiga paralleller dessa partier emellan.

Frankrike har långt ifrån någon enhetlig linje i Ukrainafrågan. Det går inte heller att helt klart definiera de olika hållningssätten mellan partierna. Och de politiska ställningstagandena präglas dessutom av taktiska överväganden. Vi vet inte hur partierna ställer sig exempelvis till stödet till Ukraina den 9 juni och vi vet knappt var de står i dag.