Populism eller teknokrati

• januari 8, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

Motsatsparet mellan populism och teknokrati är aktuellt i många länder när debatten förs om klokt eller oklokt politiskt ledarskap. Statschefen är alltid i blickfånget när det handlar om dåliga avvikelser från hur landet bör styras.

Den franske presidenten Emmanuel Macron förbereder sig för att lansera sig och sitt land inför de olympiska sommarspelen i Frankrike i år. Senast visade han sig i en selfie iförd någon sportmundering för att engagera det franska folket inför OS men också för att ge synpunkter på innebörden i begreppet hälsa. Han förklarade för sina medborgare att alla bör åtminstone ägna 30 minuter om dagen till fysisk verksamhet.  ”Gärna mer men minst 30 minuter”, upprepade Macron.

Detta var ett uttalande som inte gick fransmännen förbi och inte heller landets journalistkår. Det är inte förvånande eftersom den typen av råd knappast faller dem i smaken. Den mest spontana reaktionen var att en president inte ska komma med råd och pekpinnar om hur fransman bör leva sina liv. Det handlar om den privata sfären och den ska den offentliga världen inte ha några synpunkter på. Vi minns kampanjer av detta slag i Sverige, Socialstyrelsens affischtavlor med uppmaningen att varje svensk bör äta 6-8 skivor bröd om dagen. Sådana propåer har faktiskt också förekommit i Frankrike.  En del av oss minns en tidigare regerings ansträngningar att få fransmän att dricka mindre vin, ”bara” 1 eller 2 liter om dagen och istället övergå till att dricka mjölk. Självfallet misslyckades kampanjen totalt. Macron borde inte ha kommit med denna uppmaning heller. I bästa fall blir han föremål för skämt och hån. I värsta fall förlorar han i respekt.

Fransmännen menar verkligen att en statschef aldrig ska sjunka ner till populistiska uttalanden. Denne ska i stället hålla på sin värdighet och koncentrera all sin kraft på att styra landet till medborgarnas bästa.

En statschef kan också hamna i det andra diket; teknokratens. Fransmän misstror ofta politiker för att styra landet utifrån principer som inte är förankrade i vanliga fransmäns vardag utan i modeller som de lärt sig på sin elitskolor och som för med sig att de ibland styr mot folkets vilja och till förmån för sina egna intressen. Elitskolan ENA misstros av många för att skola en viss typ av politiker och högre statstjänstemän på ett sätt som leder till att de förlorar samhörigheten med vanligt folk. Macron är urtypen för en sådan person som utbildat sig på elitskolor (Sciences Po och ENA), haft höga tjänster inom statsförvaltningen men också gjort sig ekonomiskt oberoende efter några år som bankdirektör på Rotschildbanken. En statschef med den bakgrunden beskrivs alltid som teknokrat. Det är möjligen ännu värre än att uppfattas som populist.

Antagligen är en person som Macron med sin bakgrund lockad att söka sig i en viss populistisk riktning för att bli mindre impopulär och undvika beskyllningen att vara teknokrat. Kanske har hans spindoktorer i Elyséepalatset därför rått honom att prata praktiska hälsotips  till befolkningen på en selfie iförd en t-shirt. Även det blev fel. Stigen mellan de två dikena är mycket smal. Det är lätt att falla i något av dem; bli anklagad för att vara teknokrat eller populist. Macron har uppenbart svårt att gå upprätt.