Jacques Delors död

• januari 5, 2024
• Tomas Lindbom
• no comments

I julhelgen dog Jacques Delors, en av det nutida Frankrikes främsta politiker, samtidigt som han gjorde en framstående karriär inom EU. Han blev 98 år gammal. En man som respekterats av de flesta. En mittenman med kloka och balanserade åsikter.

Jacques Delors kom från enkla förhållanden och det dröjde innan han inträdde i höga politiska befattningar. Han blev rådgivare åt premiärminister Jacques Chaban-Delmas sedan den konservative presidenten Georges Pompidou efterträtt Charles de Gaulle 1969. Delors arbetade alltså åt en konservativ regering under tre år men då ska sägas att Chaban-Delmas i god gaullistisk anda hade ett starkt engagemang för sociala frågor. Delors valde dock senare under 1970-talet att skriva in sig i Socialistpartiet och blev president François Mitterrands finansminister under dennes första år som landets statschef i början av 1980-talet.

Jacques Delors stor insats kopplas till hans år som ledare för EU-kommissionen och han var så populär i Frankrike att han ansågs ha stora förutsättningar att kunna väljas till landets president 1995. Delors avstod dock från att kandidera.

Människor minns honom för hans kompetens och har alltid känt respekt för hans klokskap och ödmjukhet. Han var ett undantag från många av de politiker, inte minst i Frankrike, som under samma tidsperiod blev kända för att utnyttja sin höga ställning för egen vinnings skull.

Delors hade två barn varav en också blev en mycket känd politiker, dottern Martine. Hon skrev in sig i Socialistpartiet under samma period som pappan och blev minister vid flera tillfällen. Särskilt engagerade hon sig i arbetsmarknadsfrågor och betraktas som den främst ansvariga för reformen med 35-timmarsvecka. Det var en reform som ställt till med mycket bekymmer för regeringar efter millennieskiftet. När den franska ekonomiska konjunkturen på allvar föll var det bland annat svårt att klara balansen i budgeten på grund av denna arbetstidsförkortning. Dotter Martine sökte också uppdraget som Socialistpartiets presidentkandidat inför valet 2012. Hon förlorade dock i partiets primärval till François Hollande som lyckades bli president för den kommande femårsperioden 2012-17.