Paris igen

• december 12, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Så återvände jag till Paris igen efter ett halvår i Sverige. Det är många år sedan jag varit så länge från den franska huvudstaden. Hur skulle det kännas? Ganska sig likt, måste jag säga. Och i en period av relativt lugn. Intensiteten kan variera men framförallt kan lugnet brytas mot perioder av frustration och oro. Denna vecka pågick inga demonstrationer och inga upplopp. Ganska skönt, faktiskt.

Pandemin lärde oss alla som iakttar Frankrike att fransmännen är ett mycket mer disciplinerat folk än de flesta, även de själva, tror. Bråken och upploppen återkommer ständigt. Tonläget i debatterna är högt. Jo, så är det men fransmän kan samtidigt underordna sig statliga propåer som reglerna under pandemin. De kan också köa på samma sätt som engelsmän påstås vara mästare i.

Det var en prydlig och lugn kö på gatan till bageriet nära min tillfälliga bostad. Och igår kväll hade jag bestämt att äta middag med en vän på den klassiska restaurangen Chartier, Paris billigaste brasserie som nu förökat sig från en, den ursprungliga vid de stora boulevarderna till ytterligare två, i Montparnasse och vid tågstationen Gare de l´Est. Vi besökte den senare. Klockan var kring åtta och där var det också kö. Lite stökigare. Folk stod i oordning men alla visste vem som var på tur. En vänlig hovmästare kom ut till oss när ett bord var ledigt och tio minuter efter vår ankomst släpptes vi in. Inga sur miner, inget gnäll. Jag vågar tro att parisarna blivit vänligare eller mer disciplinerade på senare år.

Förresten är Chartier ett roligt brasserie. En del turister som lockats av reklamen söker sig dit men också påfallande många parisare. Turisterna är ju inte heller lika många när regnet strilar så gott som dagligen i december. Jag åt en consommé som förrätt för 1 euro, ett grillat köttstycke med pommes frites och pepparsås och en profiterole som dessert. Den är tyvärr rätt sällsynt på svenska restaurangmenyer men liknar en petit four med glass istället för grädde inne i kakan. Detta och ett glas surt vin gick på 24 euro. Det var sannerligen ingen gourmetmåltid men en visuell upplevelse med den typiska brasseriedekoren, kyparna i sina långa vita förkläden och det där stimmet i lokalen som gör mig som besökare lycklig.

Jag gjorde en ny iakttagelse i métron. Passagerarna som reser ensamma har slutat att läsa böcker. Nu är det mobilen som gäller. Precis som i Stockholms t-bana. Det dröjde längre än i det trendiga Stockholm men till slut har fransmännen blivit som svenskarna även på den punkten. Jag hoppas ju att parisarna inte spelar meningslösa spel på sina telefoner utan läser en roman av Marguerite Duras i stället. Jag är inte så säker på det men kan alltid hoppas.

Bokhandeln Divan på Rue de la Convention i det femtonde arrondissemanget kan möjligen göra den oroade lugn. Gick in där fem minuter före stängning klockan 19 på lördagskvällen. Folk köade även där, framför sex expediter som slog in julklapp efter julklapp och tog betalt i hög hastighet men samtidigt med en rapp kommentar och ett snabbt leende. Borden i bokhandeln dignade av kvalitetslitteratur inom alla vetenskaper, inte minst samhälle, och så årets romaner och alla klassiker förstås. Så nog läser fransmännen fortfarande en hel del böcker fast möjligen inte längre i métron.