Sarkozy styr opinionen högerut

• september 8, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Nicolas Sarkozy förlorade möjligheten att 2012 bli omvald för en andra mandatperiod som Frankrikes president men förlorade mot socialistkandidaten François Hollande. Sedan dess har mycket hänt. Han har blivit föremål för flera undersökningar om ekonomiska brott och även blivit dömd. Han har försökt att bli högerns presidentkandidat en gång till, inför valet 2017, och nu i höst kommer han ut med andra delen i sin memoarsvit. Böckerna säljer som smör i solsken och Sarkozy säger på sitt vanliga rättframma sätt: ”Böcker som inte säljer har inget värde.” Hans andra senaste verk, Le Temps des combats, sålde i 24 000 exemplar redan efter första veckan.

TV-bilder visar hur människor köar i timmar för att få boken signerad och alla, huvudsakligen äldre kvinnor, är överförtjusta över honom och hans gärning. Han har sin trogna skara av supportrar och väljare som säkert inte skulle ha det minsta emot att se honom som en samlande högerkandidat även 2027. Han blir då 72 år och det är väl ingen ålder för en vital och ständigt stridslysten man som Sarkozy men i Frankrike kommer hans ålder att hindra honom.

Boksläppet leder förstås till en rad intervjuer i tidningar och tv. Som före detta advokat – ett yrke som många politiker haft i Frankrike – hanterar han alla journalister med framgång. Han smickrar, ler och skärper  tonen efter läget i intervjun. Och han bjuder på sig själv och vågar ofta göra uttalanden som ännu inte blivit riktigt accepterade bland opinionsbildare i allmänhet. I alla år har det varit nödvändigt hos alla respekterade politiker och journalister att använda begreppet extremhöger för exempelvis Nationell samling, ledd av Marine Le Pen. Häromkvällen gav han detta begrepp dödsstöten i en tv-intervju i public service. Det dröjde bara ett par dagar så ställde en journalist i grannkanalen frågan om det var förlegat att inte inkludera Nationell Samling bland de respekterade partierna i Frankrike.

Sarkozy har många gånger gått i täten för att förändra attityder och åsikter inom fransk politik. När han som inrikesminister 2005 kallade kriminella förortsungdomar för slödder var det helt otänkbart att uttrycka sig så nedlåtande i politik- och mediekretsar men rönte respekt bland många väljare. I dag formulerar sig  många högerpolitiker på samma sätt. Över huvud taget har Nicolas Sarkozy flyttat fram positionerna kring begränsning av invandring och för hårdare tag mot brottsligheten.

Nu sitter han som en nestor inom politiken. Han träffar enligt uppgifter president Macron vid upprepade tillfällen och han är rådgivare åt de yngre, framåtsträvande högerpolitikerna. Tiden talar för honom. Ett Frankrike som förbereder sig för ett mer tydligt högerstyre vid nästa presidentval om fyra år kommer också att se Sarkozy som en förebild.

Häromveckan valde tre högerpartier sina toppkandidater för Europavalet nästa vår. Jag säger tre högerpartier, den traditionella republikanska högern (LR) som Sarkozy tillhör, Nationell Samling och Éric Zemmours Reconquête. I medierna beskrivs de som om de hörde samman på något sätt vilket hade varit otänkbart så sent som i förra årets presidentval. LR lanserar  den unge filosofen och konservative politikern François-Xavier Bellamy som redan sitter i Europaparlamentet. Nationell Samling för fram Jordan Barella, också ung och Marine Le Pens högra hand. Éric Zemmour, med det mest radikala invandringsprogrammet, det vill säga ingen invandring men däremot stor återvandring, har lanserat Marion Maréchal, tidigare ledamot av Nationalförsamlingen för Nationell Samling. Även hon tillhör en yngre generation.

Här ser vi en trio vars idéer i hög grad sammansmälter. Det öppnar på sikt för en motsvarande samverkan mellan det som tidigare alltså kallades för den republikanska högern och extremhögern. De kanske inte når ända fram till presidentvalet 2027 men siktet är inställt på en form av allians. Nicolas Sarkozy har i alla fall öppnat för detta genom att ge begreppet högerextrem en doft av förgången tid.